Evasblogg’s Weblog

Jag lever än så länge, om någon undrar. Men jag har så förfärligt mycket att stå i just nu. Festen blev lyckad, det kom 60 st. Ångrar att jag inte sa till fler…..för det blev mängder av mat över. Om någon vill veta hur mycket rostbiff, lax o räkor och potatissallad  det går åt till 60 pers. Hör av Er!!!

Om någon vill ha potatissallad, så står det en hink på balkongen. Jag kan säga att 10 kg gick det absolut inte åt!!  Möjligen 2,5 kg.  Summa 7,5 kg kvar—vem vill ha!!!!   Laxen finns inte en gnutta kvar av —det gick åt 3 kg.  Summering: Man åt mer lax än potatissallad per man.  Dålig taiming alltså, eller så smakade potatisalladen som det man gör på toa.  Fast vi äter av den, numera varje dag och vi lever än!

Var är mina kaffekoppar! Jag har nu dukat upp, men saknar 10 kaffekoppar!  Hittar 26 st av samma märke, samt 36 fat. Alltså måste det finnas 10 koppar någonstans.  Vem har tagit dem???  Jag har letat överallt. Ta pappersmuggar eller Högansäkopparna, sa min svärdotter. Jodå! Men inget snyggt. Ta julkopparna, sa maken, de används ju bara en g. på året. Tack, för den!! Vilken kompensation!

Idag har det varit så mycket. Jag städade på morgonen och sen satt jag i äldreomsorgsnämnden i 5 tim. Jag var så stressad när jag kom dit (kaffekopparna) att jag måste lugna ner mig, började känna värk i ena armen.

Det som var bra med stressen,( som blev till aggression), var att jag röt till en ledamot fr. ett för mig motståndarparti, att vi måste höja nivån på diskussionen. Människan bor långt ”pepparn bort” ensligt, men i ett vackert stort hus. Det kostar att bo så–i bekvämlighet och infrastruktur. Hon ojade sig över att hemtjänsten inte kunde komma fram till hennes hus, när hon blir gammal, om det blir snöoväder. Jag sa till henne att vi kan inte sitta här med hypotetiska frågor i de viktiga ärenden vi har att diskutera.

Vi diskuterade nämnligen vårdvalet. Folk ska ju fr.o.m nästa år själva kunna välja vilka som ska utföra deras hemtjänst. Många ledamöter, tror tydligen att deras mandat är till för dem själva. Att sitta på mandat betyder, att man ska föra sina väljares  talan och inte tala utifrån sin egen situation, har jag fått lära mig.

Jag fick respons från flera ledamöter efteråt. I mitt stilla sinne tänkte jag: Jag säger det andra tycker, men inte vågar säga. De tänker: Bra att hon sa det, —då slipper jag.

Alltså är jag Svarte Petter, eller nåt sånt.

Ja, nu kanske det löser sig med spisen. Min dotter anländer med sin sambo. Jag hämtar dem vid tåget och de kör upp spisen, medan jag tar tåget hit. Sedan kommer de att övernatta här. En liten omväg för dem på c:a 12 mil.

Idag har jag sysslat med logistiken för bjudningen på lördag. På en auktion köpte jag 2 spelbord för 25 kr. -Vad ska du med dem till dundrade maken och barnen?  De kommer nog till användning någon gång, svarde jag. Denna gång infaller nu.  Jag dammade av dem och har ställt upp dem, med vita dukar, för att anv. till uppställning att tallrikar o bestick (det ena) på det andra har jag ställt kaffekopparna. Där kommer tårtan att stå.  Hoppas att det kommer att finnas sittplatser för alla. I skrivande stund har sammanlagt 31 sittplatser. Det bör räcka, för jag tror inte att alla kommer på samma gång.

Inte nog med detta, jag ska ju ha nattgäster.  Lakan? Jag vill att det ska se snyggt ut. Detta är ingen lägergård.  Kom på att jag i somras köpte 6 lakan för 19:-/st på IKEA.  –Vad ska du med dem till dundrade barnen. Tja, några av dem kommer ju till användning NU.

Som en gammal kvinna sa: hon hade vinden full med lakan, dukar och porslin. De äter inte mal, där de ligger och ingen vill ha dem, varför ska jag slänga dem?

Jag hinner inte skriva så mycket, i dessa dagar, eftersom jag har fullt upp med mina förberedelser, för kalaset på lördag. Idag har jag putsat allt silvret, räknat över hur många tallrikar jag har i ett o samma mönster.  Plockat fram kaffekoppar och servetter. Handlat en del har jag också hunnit.  Dumt egentligen för det var fint väder idag, så vi hade kunnat gå ut med båten.

Dessutom ställde jag förstås till det, som den ”shopper” jag är. En annons i dagens ”gresablad”  (gris) - lokalt – skämt, talade om att det var upp till 80% rabatt hos en  liten  vitvarubutik.  Naturligtvis kunde jag inte låta bli att ”titta”  in.  Ja, några 80% såg jag inte till. Men jag behövde en ny spis 50 cm bred, till sommarstugan och det fanns en kvar. 2.400:- fattigare lämnade jag butiken. Nu inställer sig problemet—hur ska jag ensam liten varelse kunna transportera den till stugan 8 mil härifrån? Den ska hämtas imorgon. Tillfället är illa valt, men ska man handla billigt, måste man gripa tillfället……..sån är jag………Ryggen går väl av, men vad gör det?

Vännen Tigerliljan, som jag bloggar med, berättar om sitt bagage, som inte kommit fram, efter en flygresa.

Jag kommer att tänka på en vän, vars bagage ”aldrig” kom fram. Han fick därför ut ersättning från försäkringsbolaget.  Efter ett år hittades väskan—-den borde korats till årets globetrotter., för den hade varit över hela världen, Hong Kong, Kina, Sumatra, Västindien, flera platser i Latin amerika etc.  Nu var ju väskan inte hans, eftersom han hade fått ut ersättning. Alltså gick innehållet på någon slags auktion  En nära släkting upptäckte vems väska det var, så han vågade till kamraternas förskräckelse ropa in både badbyxor, kalsingar o slips.

Det var en dyrbar slips och släktingen bär gärna denna på kalas. Min vän kan alltså numera  beundra sin slips på familjetillställningar.  Kalsingarna däremot…….

Som sagt det är bra att vara ärlig med vad man har i väskorna om de kommer bort, för de kommer alltid fram. Frågan är bara NÄR?

Med detta sänder jag en förhoppning till Tigerlilja, att hon snart får se sin, annars kanske jag ropar in den. Speciellt om den innehåller det dyra nagellacket!!!  Men det hade hon förstås i handbagaget.

Min svärdotter, gav mig några gamla tidningar att bläddra i. Ja, bläddra var den enda man kunde göra. I alla tidningar, var det mest snaskiga bilder på snygga smala förföriska kvinnor, med sin tungspets lite ut, mellan tänderna, samt den lite outgrundliga, hemliga blicken, som visade upp det senaste i modeväg. Antagligen -säkert- för att vi ”tittare” (ej läsare) ska följa den dolda uppmaningen: Motivation, Interest, Action, Direction.  Alla iförda något, som du nu får motivation att äga. Varför inte— läckra, tunna kortkorta klänningar oftast i spetstyger. Man luras av  en ljuvlig varelse med förförande blick och tungspetesen på rätt ställe, att vilja ha en kortkort vit spetsklänning, till omfånget förvillande påminnande om  baddräkt. -Hur läcker som helst— till denna klänning förföriska  svarta mönstrade strumpor, hög-högklackade skor, som avslutning.

Jag konsulterade maken (det ska man INTE göra) genom att fråga  om jag kunde ha detta i aftonsången?–

”Svar  direkt”—”du har för kraftiga ben”!                                Stopp för action, direction alltså.

Tack för den!!!  Ja, trösten är att det är mycket pengar att spara, eftersom jag inte ansågs kunna  ha  dessa läckra saker, som visades upp. 

Ännu läckrare är alla dessa tuffa märkesväskor, som visas upp. Dem kan man väl ha, även om man har kraftiga ben tänkte jag. Det visade sig uppstå ett problem: — prislappen— helt enkelt.

Alltså borde jag vara  tacksam för att jag inte kan köpa ett enda av dessa alster som visas upp? eller?

Alternativt: måste jag banta ner mig och skaffa mig en miljonär.  Det senare är väl det enklaste ??

Sist men inte minst: Nu när jag sparar så mycket pengar, har jag ju råd att köpa dessa tidningar……. Till vad?

Läste just nu vännen Hosannas blogg. Hon gillar katter. Det gör inte jag. Jag gillar inga smådjur för jag hör till det fåtal människor på jorden, som inte kan ta i dem.

Dottern hade under uppväxten som mest, 5 marsvin o en kanin. Dessa fick hon sköta själv. Det var jobbigt!!! och d y r t.  Det skulle bytas i burar varje dag, annars luktade det pyton. Kaninen sprang bort för det mesta–glad var jag. Tyvärr, kom den alltid tillbaka. Djuren var ju med på alla resor. En gång försvann kaninen i Leksand, vi bodde i skogen, den var borta i 3 dgr. Dagen före vi skulle resa hem satt den på trappan.! Den var som en bumerang.

Det första marsvinet, visade sig vara en gravid hona. Plötsligt en söndag blev vi väckta av en strålande glad 7-åring, som jublade: ”Molly har fått ungar!!!”  Två små blöta ”stenar” trodde jag låg i buren. Jag trodde någon skojat med henne. Ett halvår senare hade vi alltså (dottern) tre stora marsvin där.  Mollys ungar var en hona o hane!!!!  Trots att vi särade på dem, kom det några veckor senare två till.

Då satte jag stopp.

Häromdagen kraschade något i vardagsrummet här. Senare visade det sig att det var en (dyrbar) vas. Hur hade detta gått till?.  Jo, en KATT for som en raket genom huset. Ingen vet hur den kommit in.

Säg inte att jag är grym mot smådjur. Jag l ä t dottern ha sina djur. Många sa att de beundrade mig för detta. Jag slog dem aldrig.  Jag åkte med på ett flertal utställningar, där de små marsvinen fick priser ibland.

De sista marsvinen dog för c:a tre år sedan. De hade bott på djur hotell minsann! Där blev de troligen smittade av någon dödlig sjukdom. Ett av dem dog i den heliga staden Vadstena. Marsvinen var ofta på resande fot nämnligen. De har åkt tåg genom nästan hela Sverige. De har bott i Norge. Inte minst —de levde i 9 år som längst.  De blev minitiöst skötta. Åt alltid rätt foder, gymnastiserade och sprang långa sträckor, samt vistades mycket ute i friska luften. De drack aldrig alkohol. De blev också utsatta för intelligenstester!!!!

Jag uppmuntrade i alla fall dottern till att sköta dem på rätt sätt!

Usch, vad mörkt det plötsligt blev!    och kallt……  Inget roligt.  Jag är på väg ut i friska luften för att ta dagens promenad. Jag har slutat springa, sedan fem år tillbkaka. Har inte haft tid att gå på Friskis o Svettis ännu. Fast kl endast är 15:00 är det redan mörkt ute.  Visst kom hösten tidigt i år?

Jag har fullt upp att göra med kommande pensionärsfirande. Det kommer c:a 50 pers. När jag fyllde 50 kom det 129 pers. Vid 60 kom det c:a 80. Som ni ser så har skaran minskat. Idag har jag gjort små smördegsminsbitar till drinken.  Det blev 88 st. jag kavlade ut smördegsplattor och lade på fårost i en sträng, ovanpå la jag en geggig blandning av basilika, olivolja, valnötter, och parmesan. Sedan rullade jag ihop allt som rulltårta. Penslade och in i ugnen c:a 10 min.  Smördegsplattorna tog slut så jag måste köpa mer. Jag måste nog ha 150 st sådana.

Vad jag sedan ska bjuda på vet jag inte just nu. Kankse någon har tips?  Det lutar åt något marinerat skivat kött på en bädd av färska grönsaker, samt poatissallad. 

Tårtor har jag beställt. Vi köper en moccatårta, som är jättegod, sedan 40 år tillbaka. Tradition hos oss. Tur att tanten lever än, som gör dem, för de är speciella. Jag köper nog färdiga mandeltårtor också—för dem som inte gillar mocca. Och så får man ju tänka på glutenallergiker och diabetiker! 

Ja, det finns att göra hela tiden.

När jag läste Hosannas blogg om besök av sina päron, kom jag att fundera över mina besök, som pära hos mina persikor.

Första gången var¨mycket spännande. Sonen studerade i Israel och bodde på ett institut för studenter. Hans rum var 9 kv.m och 5 kantigt.  Huset är ett av Jerusalems vackraste och K-märkt (skulle vi kalla det)  Han hade räknat ut att både systern o jag fick plats. Jag låg i hans säng (för jag var ju så gammal) syster och  broder låg i ett V med fötterna under sängen. Allt går!!  Detta gick alldeles utmärkt.                                  Tala om att sova i trekant!!!

När jag första gången besökte dottern i hennes lilla etta på 19 kvm var brodern med. Problemet är att den gamla snarkar. Hur skulle detta gå? Mellan rummet o hallen fanns en dörr–till all lycka!  Den gamla valde att sova i hallen. Det gick precis att få plats, från stängd dörr till  stängd ytterdörr s.a.s. 

Kl 06:00 vaknade den gamla av att hon fick DN  mitt i nyllet.  Ytterdörren hade brevinkast!!! Det var till att sätta en lapp på dörren nästa dag: ”Ingen tidning idag”

Men mysigt hade vi det,,,,,,,,,,båda gångerna.  Ja, det blev ju fler gånger förstås.

Idag har de båda gästrum där den den numera ännu äldre gamla får sova.

Jag har alltid haft svårt att sova, ända sedan tidig barndom. Jag är extremt känslig för ljud och vaknar lätt. Jag skulle inte kunna bo på hotell om jag inte har öronproppar med. Dessa måste dessutom inköpas i England. Finns inte i Sverige. Här finns bara jättedåliga.

Pga mina sömnsvårigheter, måste jag trappa ner innan jag lägger mig. Därför sitter jag uppe och löser korsord eller bläddrar i ngn enkel kolorerad press, resebroschyrer går också bra….. för att kunna somna. Jag lägger mig aldrig före midnatt. Idag väckte maken mig ur en härlig dröm kl 09:00. Jag har sagt att jag inte vill sova längre än till detta klockslag,  så han gjorde alldeles rätt. Han tycker dessutom att det är kul att ses en stund på fm. Att jag suttit uppe till kl 01:30 talade jag inte om.  Jag har faktiskt 2 vänninor som har det på samma sätt. Vi kan ringa upp varandra fram till 23:30. Ibland mailar vi o frågar om man är vaken efter kl 24:00, om vi har något viktigt att tala om.

Jag funderar på, varför det är så omoraliskt att sova länge på fm och lägga sig sent. Mig passar det alldeles utmärkt!!!!????