Evasblogg’s Weblog

Stötte på en (gammal) f.d. kollega häromdagen. Vi har inte setts på två år så det var kul.  Hon var sig precis lik och såg fräsch och glad ut.  Vi gick in på ett fik,  för att resonera  lite  över en kopp kaffe.  Vi hade ju en del att tala om.

När vi pratat ihop oss en stund, berättade hon att  just  varit hos en hudklinik,  för  en första undersökning och kostnadsförslag inför en  ansiktslyftning.  Eftersom hon inte genomgått någon  metamorfos  i ansiktet,  sedan sist jag såg henne, kunde jag inte låta bli att fråga:  - Tycker du att det är  värt att kosta på  83:000- för att minska  hakfettet  och dra åt runt ögon o kinder?   – Ja, det är ju lite dyrt, men vad gör man inte för sitt utseende.

-Men, vad säger din man? frågade jag vidare.  - Han tycker det är jättebra, sa hon glädjestrålande.  Det är han som skickat mig.

- Och du tänker inte be din man göra ett lyft också, svarade jag.

Det är sånt man bara läser om in vecktidningar —eller hur?  Hur skulle ni reagerat om Er man skickat Er?

Jag hade blivit kränkt!  Sånt vill jag komma på själv!!

Egentligen har jag ofta tänkt att säga upp bekantskapen med den dagstidning jag är uppfödd med.  De har skrivit så mycket elakt och osant om mig närstående under årens lopp.  Men då får man ju inga lokalnyheter.  Tidningen har förändrats till det sämre under årens lopp.  Tidningen grundare var en hedersman, men det är allt.

Om man inte med ord vill skriva vad man anser om kungahuset, kan man med en bild beskriva vad man känner.  Bilden en helsida  på de lyckliga tu visade en Daniel som med isärdragen  kavaj drar  upp byxorna eftersom de rasat ner något vid sittningen.  Jag har ingen lust att titta på detta fula, det har säkert inte de flesta  läsare heller!!!!

Detta borde anmälas som förtal eller hån, eller kränkning!

En bild säger ju mer än tusen ord!!!

Så här ”dagen efter” 24/2 2009,  kan jag bara lyckönska de två!

Victoria tog alla med storm, glad avspänd och strålande lycklig—detta kunde man inte ta miste på. Säkert är Daniel rätte mannen för henne.  Något blyg, lagom tillbakadragen, men inte tillräckligt för att verka tönt.  Han såg dock aningen bekymrad ut—-kanske tänkte han på att han i fortsättningen måste gå två steg efter sin blivande hustru.  Undrar hur pass svårt det är att träna på….. han har ju vanan inne —att träna alltså!  Så det går nog bra.

Victoria hade  dagen till ära,  en underbar färg  på klänningen, men kunde unnat sig en gladare frisyr. Den liknade min barndoms  pingstkvinnors. 

Snart närmare bestämt 2011 kommer lilla Alice eller  lille Gustav,  namn och födelsetid  har pressen bestämt, utan att fråga……  I andra stugor i landet föds samtidigt  en liten Glenn eller Jimmy, har de också sagt….

Ja, många fina barn kommer att se dagens ljus även framledes och tur är det, för nu tror börsen  på bättre tider!!! Den ljusnande framtid är vår!!!

En svensk flicka (för det är hon väl?)  har äntligen efter 7 bedrövelser (faktiskt)fått sin prins.   

Men vem får halva kungariket?

Jag  höll  tummarna för att regeringen skulle säga ja,  i konseljen idag.  Man vet ju aldrig….men enligt media, hade ju Reinfeldt några dagar på sig att fundera.  Tänk om han  sagt nej, för kungen har ju ingen makt längre—sägs det.  Vad hade det då blivit?  Regeringskris?   

Men jag hade inte behövt oroa mig. I den allra första TV:intervjun, kunde Reinfeldt, inte hålla tillbaka sin  empati o glädje.  Allt  detta  var avlägset  när kungen o Silvia, samt Vickan o Daniel  uttalade sig.  Det var en väl inövad konversation vi fick bevittna, inte några sprudlande glada nyförälskade, som äntligen fått varandra. Det hade varit bättre att  Sivia o Daniel  hade varit utan  fuskpapper.   De var så upptagna med vad de skulle säga att de glömde att både le och visa känslor.  Tänk om sanningen är att de inga känslor  har?!!  Viktoria hade övat väl  på sitt lilla tal, nickningar o blickar kom helt efter regelboken.  En eloge till talskrivaren alltså!  Kungen hade också fuskpapper, men klarade sig utan.  Han var den mest frigjorde (vad det nu vill säga?) av kvartetten.

men –varför dröjer det så länge med bröllopet?  Nu när vi väntat så länge?!  De kanske ska spara till bröllopsfesten?!  Varför smiter de inte och gifter sig i Thailand—barfota på stranden…..(som alla andra Svenssons) då behöver de inte spara så länge—-följaktligen  kommer ju bröllopet fortare.

Fast de måste nog ha minst ett år på sig att öva upp sig, för att  få sina uttalanden att åtminstone se ut som de kom från hjärtat, för där har talskrivaren inte varit med.  De hade behövt en dramapedagog också!  

Och på borggården var det snö……

Det kommer att bli ganska mycket tågresande för mig framöver.

Därför har jag anledning att använda SJ:s internet för beställningar.  Det är egentligen väldigt enkelt om du ska från och till de större orterna i Sverige.  Så fort du ska till en mindre ort, som gör att du måste byta tåg, blir det  helsnurrigt .  Man kan inte få upp t.ex en sida med angivande av vilka stationer tåget stannar vid.  Jag vet alltså inte om det lönar stiga av eller på  före eller efter station X. 

I detta fall när jag ska till en ort hitom Stockholm, som plötsligt saknar avstigningsuppehåll, är det rent löjligt att först åka till Sthlm för att sedan  leta upp spår,  vänta på pendeltåget och åka tillbaka några mil.  Bättre då att gå av före Sthlm och ta sig dit man ska.   Men vilken station ska jag gå av?  Ska jag välja: Älvsjö., Flemingsbeg, Södertäljse Syd.  eller ännu hellre åka över Örebro?   Sådana alternativ anges inte. 

Priserna varierar också.  Märkte plötsligt att det blir motsatsen mot förut, dyrare att åka Sj till närmast större ort. Pendeltåget är 75%  billigare samma sträcka.

En annan upptäckt är att 1: klass blir billigare än 2: osv.  Det gäller att ”pendla” fram o tillbaka över SJ-sidorna för att träffa rätt.

Det är nästan som att spela något liknande Monopol och akta sig för att hamna på en gata man inte vill,  stå över ett kast,  eller gå tillbaka till GÅ.

Jag fick inspiration till denna rubrik idag.

Bilen skulle in på service idag.  Vi servar bilen flera mil bort,. Vi får en lånebil gratis under tiden servicen sker, därför kan  vi hitta på kul saker i omgivningarna  medan vi väntar. På somrarna kan vi åka till sommarstugan, men inte denna kalla februaridag.   Verkstaden ligger nära ett Ikea varuhus, alltså beslöt vi oss för att besöka detta och dricka vårt fm-kaffe där.   

Väl inkomna i restaurangen upptäckte vi att här kunde man fram till kl. 11:00 få frukost för 10:-var!  2 frallor, skinka, medwurst och ost, grönsaker, samt kaffe.  Ingen diskussion om vad vi valde.  När vi satt oss med vår förplägnad, renligt och snyggt förpackad , upptäckte vi att runt om oss satt grupper av folk med liknande förtäring.  Många dialekter och språk talades. Folk hade trevligt, åt drack och diskuterade med varandra.

Jag upplevde att vi svenskar ofta sitter och talar halvviskande med varandra—så var det inte här, folk runt om talade i munnen på varandra och flera viftade med gratistidningar.  Tänk vad vi svenskar är trista egentligen.

Nåväl, här slog mig en tanke.  10:-  frukost  på fm.  Efter kl. 11:00 kan man gå runt på varuhuset och se på allt roligt de har. Tiden går fort och kl 14:00 är man tillbaka i restaurangen, för då serveras köttbullar och potatis för 16:-   Kaffe på maten är gratis om man har Ikeakort.  Vilken trevlig och kostnadseffektiv dag!

Gratis tidning, frukost,  middag.  Hela dagens mat går på 26:-  Billigare än hemma!!  Och så får man se o höra folk också…..slipper känna sig ensam. Vad mer kan man begära?!

Trist att vi inte vetat detta förut.

 Tyvärr gillar inte maken köttbullar, så middagen  avåts på annat ställe, avsevärt  dyrare,  servicen av bilen  ännu dyrare,  för att inte tala om bensinen, så det dröjer nog tyvärr ett tag innan vi kan göra om samma försök. 

Det bästa är nog ändå den egna betalda morgontidningen, eget kokat kaffe, fil och vad man brukar ha på morgonen, samt att sitta i ”mojjonjocken”

Dagen idag, fanns inte min barndom, alltså finns den nästan inte nu heller.  Maken tycker dock att den bör firas. Han bodde ju länge i ett annat land, där dagen firades stort. Därför har han ”vanan inne”    Jag blev bjuden både på middag på fin restaurang och på Kondis med semla, samt —kronan på verket–en lilafärgad orkide´ min äsklingsfärg (fniss).

Vad gav jag honom?   svar —Ingenting—-skammens rodnad färgar inte heller mina kinder.

Jag passar ju upp ständigt……….. Alla dagar är alltså hjärtans dag för mig.  

Hur har Ni andra det????

Det ska inte bli en vana att citera 2 åriga barnbarnet—–jag lovar.

Idag hade jag förmånen att få hämte den lille på dagis.  Det var kallt,  eftersom  jag inte skulle in i någon affär, eller visa mig på offentlig plats, utan mestadels förflytta mig per bil, bestämde jag mig för att våga ta på mig pälsen.

Barnen på dagis gjorde stora ögon, när jag kom iförd min stass. En del smekte den försiktigt. Så gjorde även barnbarnet, samtidigt som han yttrade:–En sådan har mamma också.  Jag hade inte sett någon päls därhemma, men funderade inte mer över detta.  Senare skulle jag förstå att mamma hade en av frotte´ och det kan ju ur 2:åringens perspektiv vara strunt samma.  Han yttrade nämnligen, när vi promenade hem i kylan följande:

- Varför har du mojjonjocken på dig ute, farmor Eva?

I Svd i dag, fanns en artikel om SJ.

Jag kom att tänka min barndoms tågresor och jag tycker faktiskt synd om alla barn idag, som går miste om den högtidlighet, som inramade dessa resor.

När man passerat denna väldigta  och pampiga  byggnad, som utgjorde Göteborgs central och stigit in i kupe´n  (man åkte alltid i kupeér på den tiden) och dragit ner fönstret (en konst i sig) stod alltid en eller flera släktingar där utanför, för att ”vinka av”   Vid perrongens början kom stinsen med flagga i hand blåste i visselpipa och viftade med flaggan.  Då började äventyret: tåget körde först långsamt för att sedan rusa iväg.  Det pirrade i magen av en sorts  oanad glädje. Det var äventyrligt att titta ut på det exotiska svenska granbevuxna landskapet.  Man njöt.  Det var  högtid över det hela. Allt ifrån stinsens fina klädsel, det pampiga huset att gå genom, samt lukten i kupe´n låt vara att sofforna var tråkigt brunrandiga, det gjorde inget, för det hörde till det högtidliga.  T.o.m  bommarnas klingande längs färdvägen, förstärkte känslan av att man var med om något högtidligt.  Jag minns att jag var tvingad att sitta still det var väl därför jag tyckte att hela situationen var märkvärdigt högtidlig.  Inte minst skulle jag hålla mig lugn, när konduktören kom och klippte hål i biljetten, som bara den i sig var något speciuellt,  gjord av hård kartong.  Man visste ju också var man var, för alla stationer ropades ju ut av dessa konduktörer, som kom och drog isär kupe´ns dörrar och ropade: – Stenstorp –  Nästa.   Det tog tre timmar till Skövde och tåget stannade länge på alla stationer.  Om mina  morbröder var med skulle alltid gå av tåget vid varje station.  Jag minns att jag satt med hjärtat i halsgropen, för att de skulle missa den vidare färden, men det gjorde de inte.

Nu är det ingen ordning på allting.  Ingen stins vinkar av.  Jag tror det hela började när stinsarna slutade veckla ut flaggan. Vilket jag tyckte var fusk.   Tågen går utan att någon visslar. Oftast känner man inte förrän man är en halvtimma bort, att tåget har gett sig iväg.  Sällan hör man bommar som klingar, inte heller rälsens dånande.  Ingen kommer och ropar ut stationerna.  Dessa ropas ut centralt från Stockholm!!!

Det var roligare förr!!!   Idag tar det 1 tim och 15 min mellean Göteborg och Skövde!   Inte undra på att tiden accelererar  fortare o fortare—och —man hinner mer!!!!

Apropå mitt förra inlägg:

Möte med det tvååriga barnbarnet:

Jag:  - Vad stor du har blivit sedan farmor såg dig senast!

Tvååringen:  -   (Artigt,  tillmötesgående)  – Det har du också farmor Eva!