Evasblogg’s Weblog

Jag v e t   att jag slog ner extraspröten ordentligt på rullstolen igår när vi kom hem, för maken skulle ta sig upp själv på rampen.

I kväll, när jag satt nere o försökte betala tråkiga räkningar, kom det ett öronbedövande brak från övervåningen.  Jag rusade upp, maken låg på balkongen, rullstolen låg bakom honom.  Han hade försökt ta sig in från balkongen själv.  Rampen var för hög och rullstolen ramlade tydligen bakåt med maken i.  Spröten borde tagit emot, men de var lösa, när jag tog i dem.  Han fick en bula i huvudet och är öm i ena sidan.

Jag tryckte på larmet,  det tog över en timma innan någon dök upp (då hade jag larmat en g. till)  Två damer från hemtjänsten lyfte upp maken i rullstolen  och ringde på en jätteduktig sköterska som kom och gjorde en ordentlig undersökning, samtidigt som hon stod i tel.kontakt med läkare.  I natt kl 02:00 kommer nattsköterskor och ser till honom.  Just nu är han vaken och pratar redigt, men har fått morfin för värken och chocken.

Ett besök  till honom  i morgon  kl 11:00 har jag ställt in.

—Varför måste detta hända just nu???

Vi får se hur natten blir……

Som sagt gårdagen var trots allt ganska bra.  Idag åkte maken o jag till ett slott här i närheten och åt middag.  Vi satt o njöt solens skugga, av  maten och den  nationalromantiska byggnaden med  vacker natur runt om.  Det är som taget ur Carl Larssons-tavlor.  Det var säkert 30 gr. varmt, trots skuggan.. 

Det går  ganska bra att lasta in rullstol o man i bilen, för nu är ju rampen klar.  Båda armstöden ska tas bort varje gång,  stolen ska fällas ihop och jag är ganska nervös inför uppgiften. Man kan säga att när maken väl är på plats,  så det är lite pyssligt och tungt, att få in o ut rullstolen,  men det går……

På hemvägen köpte vi biodynamiskt odlade grönsaker i en gårdsbutik, i närheten av slottet.  Allt var frid o fröjd.

Till dess jag skulle lasta ur stol, fotstöd  och armstöd—— ETT ARMSTÖD fattades!!!!  Jag mindes att jag lagt det på biltaket.  Jag var så glad att ha fått in maken i bilen och rullstolen där bak, att jag troligen glömde lassa in armstödet.  Någon stans ligger detta, men var…..?  Jag körde tillbaka de 2,5 milen, efter att ha lämnat maken hemma och letade i en halv timma.  Jag fann det inte.  Det kan ha hängt med ganska långt, men jag mindes att jag backade vid felkörning en gång, ganska nära restaurangen.  Jag minns att folk där tittade extra på oss. Där letade jag extra mycket, men förgäves.

Det blev att köra till sjukhuset där han låg sist och be att få låna ett armstöd över natten.  Det var inte lätt, sköterskan sa att det måste lämnas tillbaka omedelbart i morgon bitti.  

Maken behöver båda armstöden, för att kunna resa sig om han behöver gå upp på natten.

Jag känner mig förföljd av otur just nu.  Något halv dags badande o solande var inte att tänka på.  Jag hann dock med en simtur före Poirot.  (inga skällande hundar, folktomt, kl. var 19:30)

Men det värker i bröstet ännu………………….Jag borde in på en minnesmottagning.

Vid ett-tiden blev det dags:  Jag brukar kunna ta ledigt c:a 2-3 tim. så dags på dagen och utföra div. ärenden. Nu i värmen har jag tagit bilen och kört till en lugn badplats.   Båten är av förklariga skäl inte sjösatt ännu   - –  -kanske i nästa vecka.

Nära badplatsen ligger en liten lada där man nu i sommar öppnat en s.k. ”Sommarbod” alla kläder kostar 50:-  Häromdagen fick jag tag på ett par vita riktigt snygga passande töjbara jeans, samt en rolig topp där. Rena fyndmarknaden alltså.  Intill ladan ligger  också en liten bod där man säljer världens goáste glass i hembakade rån,  det går inte att motstå, alltså brukar jag sätta mig i solen och smaska på god glass:  Åhus. Mest gillar jag VIOL, men Caffe Latte och vanilj är inte dumt det heller.

När  glassen avnjutits  fortsätter jag till badplatsen , där jag hittat en skön skreva bara  för mig.  Därifrån kan jag smyga ut i vattnet utan massornas bligande.  (För tjock)

Idag är det lördag.  Hela badplatsen visar sig vara invaderad av folk.  Det är väl gott o väl. Jag unnar alla att bada o sola sådana här dagar.

Men att ta med sig hundar som springer efter stranden, där små barn sitter o gräver,  anser jag vara behäftat med mycket dåligt omdöme.  Att dessutom ta med hundarna ut i vattnet är ännu sämre, anser jag.  Rent häpnadsväckande! Dessutom var det två hundar som skällde hela tiden på kapp.  Det var två taxar.  Taxar gör så, säger maken o dottern, som kan detta med hundar.

Jag var på vippen att säga till ägarna, men avstod,  till slut gick jag därfrån. När jag ick förbi hundägarna blängde jag på dem och väste åt hundarna kort o koncist:  TYST.

Dottern har lärt mig att man ska låta som en hund, när man tillhåller hundar.

Gissa om jag blir avskydd?!   På måndag ringer jag till Fritidsnämndens ordf. och ber honom se till att det blir hundfritt på kommunens badplatser!!!  fast det vågar han väl inte genomföra.

Jag åkte hem och serverade maken kvällsmat,  sedan såg jag ”Sova med fienden”.  Jag är den enda svensk som inte sett den förr.  Den var hemskare än hundskallen.  Jag fick växla över till andra program, emellanåt.  Men jag såg slutet, som tilltalade mig!  Tyvärr framkommer det ju mer o mer att många kvinnor lever under sådana  förhållanden. Det gör inte filmen mindre hemsk.  Jag hade en kollega som levde med en man på detta sätt i tio år.  Vi andra fattade ingen ting–han var ju så trevlig?!

Godnatt   (om jag nu kan sova efter denna film och hundskall!!

Jag funderade på en ny karriär igår.  Idag har jag startat en: Byggdammstäderska.

Orsak:  Här har byggts i två dagar.  Maken har fått en ramp, för att komma in i huset, som jag inte sett maken till!  Den är så rejäl och stor, samt lagom lutning att ligga o sola på. Fast så var det förstås inte tänkt–men jag tänker på MIG!   Maken  kan nu själv ta sig ut på altanen.  Men inte längre, för pengarna räckte nog inte till en liten ramp till.  Maken är nöjd och tillfredsställd.  Speciellt att han kan komma ut sådana här dagar som idag.  Att komma in är svårare, det klarar han inte själv. Tyvärr. 

Här har sprungit folk i en strid ström in o ut.  Det värsta är synkroniseringen.  I går kom hemtjänst, sjuksköterska (vad heter det när det är en man?)  o byggare samtidigt.  Idag kom sjukgymnast och hemtjänst samtidigt.  Dyra halvtimmar, när en av dem får vänta med att vårda maken, anser jag.

Jag försvann hemifrån för att bada några timmar idag, när jag kom tillbaka pigg och glad efter simtur o solning, hade snickaren helt färdigställt rampen, tagit bort alla trösklar, bytt till en bredare ingång till toan, samt förfärdigat en panel  kring ingången till matsalen.  Fort har det gått.

Men—vem tror ni fick dammsuga upp alla spån och allt byggdamm, torka alla golv o dörrar rena flera gånger? Det tog lika lång tid, som min bortavaro från hemmet.

Gissa!!!!                               ( Svaret finns i början)

( Både maken o jag är dödströtta och kl. är endast 21:00)

Någon från kommunen har tydligen smygläst min blogg, så i morse kom en person och hämtade båda stolarna.  Hon hade med sig en tredje,   m e d      l oc k!

Min försäljarkarriär tog abrupt slut, men jag funderar på något annat.  Vad det nu kan bli…..

Jag undrar vad detta kostat: tre toastolar,   bensinpengar,  det är minst  2 mil tur/retur,  arbetstid, minst 2 tim varje gång!  Detta är en rik kommun!!!!!   

-eller så vill de bara väl!

Men: - alla goda ting är tre…………

Många har ringt idag betr. toastolen.  Den första ringede redan kl 08:00 i morse.  Sedan har det varit folk i en jämn ström.  T.o.m GP och Hallands Nyheter ringde och lade bud, men när de fick höra vem som suttit på den tog de tillbaka anbuden.  Ja, jag hade inte sålt till dem heller.

Nu är det så, att man kom med locket idag, som utlovat—men det var f e l  lock!  (Hur kan det bli så?)   Alltså sträckes  budgivartiden ut någon dag till.  Kom ihåg: Alla bud är hemliga!!

Alltså: än finns det tid kvar att bjuda!!!    Stolen har har många användningsområden, den fyra ben, men inget ryggstöd.  Man kan sitta mjukt, eftersom inget sittdyna tar emot!  Det finns en plastbunke under.  Om man dekorerar stolen kan man ha den till vad som helst.  Varför inte en blomdekoration i trädgården?  Man kan plantera en blomma t.ex. en solros, som växer upp ur hålet!!  Det kan bli rena vinsten.  Man kan vinna pris, för den mest orginella trädgården!!

Jag har fått rådet att använda den nya stolen och klä över den med glad pack efter varje istället för lock, ifall någon bums vill köpa den.

Ta tillfället i akt!!!  Det återkommer INTE!

Nyss hade vi vänner här, som ”bara tittade in” 

När de gått sa maken: ” Jag har sällan hört någon gnälla så på allt,  som de gör. Det är inte upplyftande alls!”

Kanske sant.  Det är lätt, att bli bitter.  En psykolog – vän sa en gång till mig: ”Gränsen mellan stor upprymdhet och stor depressesion, består av ett hårstrå och vänder ibland som en hand.    Så sant!!!     Vilken livserfarenhet!

Från o med nu ska jag inte gnälla mer i denna blogg—-Tro det?!

En lördag härförleden, besökte jag av någon anledning en frikyrka i den stora staden.  Ett möte där hade precis slutat.  Vid ingången, stod en äldre broder och hjälpte alla gamla med gångproblem, som besökt mötet, att gå in i bilar  som kom för att hämta dem.  Flera ”bröder o systrar ”  i församlingen använde dessutom(vad jag förstår) sin egna bilar för att köra hem ”gamlingarna”.   Naturligtvis hade de blivit transporterade till mötet också, genom dessas  försorg.

Idag skulle vi ta oss till kyrkan här.  Det gick inte. Jag fick inte maken nerför den tillfälliga rampen, därtill är rampen för brant och jag för svag i armarna.

Under makens sjukdomsvistelse har inte församlingens diakon överhuvudtaget visat sig, trots att hennes boende finns i  den stad makens sjukhus är.

-Vad ska vi med alla dessa anställda till. som man undrar vad de gör?    Ett handtag från en enda person hade betytt mycket idag.  Ska det vara så märkvärdigt med sjukbesök och handfasthet??  Därtill är de ju avlönade??

I frikyrkan avlönas inte ens dessa hjälpande församlingsmedlemmar! 

Man undrar var församlingstanken är hos dessa nyutbildade, som använder arbetstiden med att fundera ut vad de ska göra, men vet mycket väl vad de inte ska göra!!

Tacka vet jag barndomens församling där 3 diakonissor fanns, som visste precis vad de skulle göra. De var kända av de flesta kyrkliga o icke kyrkliga i området!!   Därtill var de också respekterade!

Jag blev väckt av hemtjänsten, som kom för att lägga om makens sår.  De skulle komma kl 09:00, men kom redan 7:00!!   För mig är det ingen hjälp, jag måste nämligen yrvaken springa ner o öppna dörren.  När människan väl kommit in skrek hon högt till maken (han är inte döv)  hela tiden, så jag kunde inte somna om.  

Kvinnan från hemtjänsten gjorde ingenting annat än att tömma maken tillfälliga toastol, sen gick hon.  De enda hon egentligen gjorde var ju att skrika o väcka mig.   Läkaren sa till mig att vi skulle få så mycket hjälp att jag inte skulle behöva göra någonting.  Konstigt att en högt utbilddad läkare ägnar sig åt att berätta sagor och slå blå dunster i ögonen på en!!!

Hemtjänstkvinnan förklarade att hon hade bråttom, för nu i helgen var det 4 st. som arbetade i stället för 12.  Underlig politik—-på sjukhuset förklarades det att man skickade hem så många som möjligt nu till helgen, för man skulle stänga avd. och personalen skulle gå på semster. Att då skära ner på antalet anställda inom hemtjänsten låter inte klokt!   

 Frågan för dagen blir då:  Vem ljuger!!!       Vem kan man ställa till svars?

 Tömma toastolen kan jag göra, i samband med allt det andra jag  gör!                                                                 

                                                     Det är faktiskt en skitsak i dubbel bemärkelse!

Välfärdens Sverige!!!!

Kl 11:00 kom maken hem.  Sedan dess har jag inte suttit på en stol.  Nu får jag lite skylla mig själv.  En lång man med hustru ringde vid femtiden, de var på väg och skulle passera vår hemvist.  Jag bjöd hit dem på stående fot, utan att tala med maken först.  Det blev till att röja en del och baka en midsommartårta idag istället för i morgon, då det kommer annat folk.  I förbifarten förut idag gjorde jag inlagd sill för i morgon.   Dessutom ska ju makens mattider stämma och det ska vara två mål lagad mat om dagen.  Det gäller att passa tiden!

Trevligt avbrott med den långe mannen med fru, dotter och hund.  Maken blev dock ganska trött, men var i övrigt glad åt besöket.  Efter kvällsmaten kl 21:00 blev jag så dödstrött att jag knappt orkade hjälpa honom med toabesök och övriga nattbestyr.

Men i morgon är det midsommarafton!  redan på morgonen!!!!!

Fåglarna här utanför piper redan!!  Kl. är 22:50    -Än är det inte årets ljusaste natt.