Helgen som gick tillbingade jag till stor del genom  SJ:s försorg.   Jag ville  personligen tacka några vänner, som ställt upp och genomfört begravningen. Detta  passade bra nu i helgen då alla var samlade på ett ställe.

Resan bestämdes sent.  X2000-biljetterna var slut, så jag fick nöja mig med IC–det blev ju en billig biljett i alla fall. Men över 10 timmar på tåg………….

Ung. mitt i den 5 tim. långa resan förstod jag vikten av att inte köpa billiga biljetter.  Plötsligt kom en äckligt lukt och svepte om mig. Vagnen överfölls av vodkadrickande män, som säkert skulle på något manligt lördagsevenemang.  Jag är inte direkt besvärad av fulla människor, men inpyrd röklukt blandad med vodka är inte min melodi…..  Jag tecknade åt tågvärden undrande över att man kunde använda tågsalongen till sådant. —Jag kan inget göra - tecknade hon tillbaka.

Jag beslöt mig då för att gå av i  Arboga och byta till Mälarbanan—det tåget skulle ankomma  Stockholm samtidigt.

Det visade sig var ett nytt modernt tåg, som gled smidigt fram.  Glädjande nog fanns där tågvärdar, som tog sitt jobb på allvar—-nu var klockan såpass långt fram på dagen att  fylledrickandet kulminerat. Lite överallt satt halvsovande, stinkande och en del störande personer som skulle hem.  Den lilla smala bitchiga tågvärdinnan körde i tur o ordning ut alla som störde, innan tåget lämnade perrongen!  Flera protester hördes, men hon svarade kort: - Det är mitt  jobb att hålla ordning på tåget!  En dam bakom mig var alldeles förskräckt och hon tackade länge tågvärdinnan.  (Hon skulle åkt med IC tänkte jag)

Att sitta i flera timmar på spänn, när man försöker  koppla av med böcker o korsord är inget för mig.

Det ska dröja länge innan jag åker med IC en lördag——hoppas jag.

Hemresan?  Jo, den tog tid……… men då var det måndag.

Konstigt—idag fick jag en ledig dag helt plötsligt, så även i morgon.

Två möten blev inställda med kort varsel.  Lite retligt dock, för jag hade sagt nej till annat trevligt.  Att få tiden att gå är inte svårt.  Tiden att fundera över vad jag ska göra för att få tiden att gå–tar tid.  Just nu funderar jag på att åka till Ullared, att åka in till centrum och försöka ”shang-haja” någon väninna för kaffepaus.  Tyvärr har en rest till Thailand (avundsvärda) en annan till Stockholm, en tredje jobbar.

Jag får väl göra det jag icke vill—

RÖJA!!!

Nu har fredag blivit lördag.  Jag sitter här o tänker på mina kära kollegor 6 st, som nyss lämnat huset för sista gången. Vi brukar ses hos varandra en g/mån. 

Funderingar går fram o tillbaka—-ska jag kunna ta emot dem i en stor matsal nästa gång?  Ska jag kunna duka lika vackert?  Laga lika god mat etc.  Jag bjöd på glögg med tilltugg,  chevreost på rödbetsbotten med päron och sharon.

Huvudrätten bestod av vinmarinerat oxkött och potatisgratäng. Efterrätten blev pannacotta, med kaffe och bär.

Till kaffet serverade jag en äppeltårta.   Alla verkade nöjda—sa de i alla fall.   Det är roligt att träffas o prata, prata, prata……. Extra roligt är att vi är i samma ålder och har barn o barnbarn i samma ålder.  Alltså har vi pratat bröllop, barna födslar, dop och dagis i flera år nu.

Det trista är när vi kommer in på ordet skola, då blir vi bittra o ledsna när vi får till livs om hur det står till på vår ”gamla” skola idag.   Det är bara bus o elände.  Elever som anmäler lärare och svär åt dem och beter sig. Kort sagt vägrar lyssna på tillsägelser och gör precis som de vill.  I klasserna försvinner den ena eleven efter den andra till privata skolor.  Deras föräldrar vill en bättrer skola för dessa barn.  Det konstiga är att skolledningen inte gör någonting. Handfallenheten är enorm.  Dessutom är rektorerna sällan på skolan.  De sitter i sammanträde……….

Vad ska deta sluta???

För en stund sedan ringde en präst, vars gudstjänster maken o bevistat en del.  (OBS han erbjöd sig inte komma hem till änkan, vilket var lika bra, för hon höll på att städa–iförd morgonrock) Inte heller fick erbjudande om lunch eller dyl. Detta har jag fått från andra med samma yrke här omkring.   Han undrade var jag höll hus. Han hade inte sett mig sedan begravningen för 1,5 mån sedan!   Han hade ringt hit, sa han och jag hade inte svarat. Han försökte inte på min mobil tydligen.  Han frågade försynt vad jag gör hela dagarna.  (Ett givande samtal alltså)  Jag är inte otacksam–det var snällt att ringa, men tur att vi  inte har  bildtelfon eller så.

Detta ger mig anledning till följande  reflektion: Vad jag gör?  Svar det vet jag inte–men plötsligt är kl 12:30. Då måste jag sätta igång med städning o sortering.   Jag är nog för mycket ute på  mail och bloggar samt    FB.     Kort sagt,  utan min dator skulle världen inte fungera alls.  TV:n är också en sysselsättning. Det märkte jag när den gick sönder.  Men 1000:- fattigare (jag) fungerar den igen.

Jag brukar se på debattprogram—så jag blir upprörd.  TV 8  (di-nyheter) och gamla långfilmer, samt avsluta TV kvällen med Pang i Bygget, för att förstå att det finns större galningar än jag–då sover jag gott!   Jag märker att TV:tittandet blivit mer konstruktivt och  regelbundet. Jag som aldrig såg på TV förr.

Jag blir också (faktiskt) bortbjuden till trevliga människor.  Blir jag inte detta till helgerna, så ser jag  till detta.  I almanackan kollar jag helger när det är tomt och så bjuder jag mig–om ingen annan bjudit förstås.  Så fräck är jag. Inte för att jag menar att jag är så märkvärdigt trevlig, att det finns anledning till detta, men det skingrar tankarna att prata o ha trevligt.

En trevlig helg spenderade jag i mörkaste Småland…..som inte alls var mörk! (Då hade jag dessutom inte bjudit mig själv)   

En helg i december, upptäckte jag tomma rutor. Jag bjöd mig till dottern och till ett evenemang i Stockholm.  Häromdagen damp det ner två inbjudningar till samma helg.  

Denna helg är jag dubbelbokad på 3 ställen—vet ff inte vad jag ska välja.

Varför blir det så?????

Samtidigt vill jag tacka alla här på bloggen, som tänker på mig! och bjuder! Det känns skönt, att inte vara glömd!

Jag lovar bjuda igen när allt kaos är borta!!!

PS–det finns ff tomma helger!!!!!–DS

En känd präst o därtill kyrkoplitiker, blev anmäld till sin biskop av två fiskargummor i KM.  Han hade använt grova ord.  Ärendet är under utredning, så jag vet inte hur det slutar.  Till prästens fördel kan sägas att han inte slagit någon av dem, ej heller våldfört sig på dem.

Undrar vad de säger nu?  Deras partibroder i KM  och därtill storpolitiker i en kommun utanför Stockholm  tvingades igår lämna den borgerliga politiken pga  att han haft gruppsex med unga flickor. Åtminstonme en av dem  hade han dessutom betalat 1.500:-!  Detta var första nyhet på Rapport.

Reportens fråga till en annan politiker i kommunen var: - Hur känner HAN sig nu?   Frågan borde väl varit: – Hur känner flickan sig? 

Jesus hade ganska dömande ord om sådant beteende:  Den som förför en av dessa mina minsta…….

Tillåter fiskargummorna att denne torsk  finns  med i deras stim?

Man kan inte låta bli att tänka–skrattar bäst som skrattar sist—-Mitt i allt detta:  Grova ord inte att rekommendera, men i detta sammanhang blir de en fjärt!

Jag skämdes förfärligt, när jag satt hos väninnan.  Jag trivdes så fint och blev så ompysslad, med god mat och trevligt rum, med blommig soffa att sova på. Ja, jag hade allt man kan önska sig.

.  Trots allt detta kom de förfärliga okontrollerade gäspningarna.  Jag hade sovit dåligt natten innan. Jag ville också skylla på klimatomställningen, eftersom jag rest långt. Från kust till inland….  Dessutom hade vi så intressanta och givande samtal att jag inte kunde fatta var gäspningarna egentligen kom ifrån.

 Till slut smittade jag väninnan med mina hemska företeelser.

Från barndomen har man ju lärt sig hur oförskämt det är att gäspa i fina människors närhet. 

Idag läser jag i en gammal GP att man undersökt gäspningar hos geladabianer, en apsort i Etiopien. Nu är det dokumenterat!   Gäspningar SMITTAR!   De smittar dock inte hur som helst, utan bara bland individer som står varandra nära!

Då så………!

Í dessa tider är det fantastiskt att ”gamla” vänner hör av sig.

Idag fick jag ett märkligt tel.samtal från en gammal vän vi kan kalla henne X.  Genom att samtala med henne har jag under 10 års tid haft väldiga agg mot den kvinna Y som ”tog” hennes man.  När ”Y” ibland kom på tal, sa jag alltid –”tänk vad elak hon har varit mot X och tagit X:s man vi kanna lkalla honom Z.  Nu är Y och Z skilda

Döm om min häpnad när jag idag fick veta att X och Y, sedan de hamnat i samma situation  blivit VÄNNER!!!  

 Detta är  inte den första erfarenhet jag fått i detta ämne. Tyvärr.  Dessförinnan är det en man som spritt illasinnade rykten om personer  i sin närhet, personer som jag respekterat  som han totalt pratade ”ner”  Jag  ”gick på” detta och  ville  knappt  hälsa på dessa, när jag råkade dem på gatan.  Det har nu visat sig att den mannen slog dunster i ögonen på maken och mig. 

Detta är förstås en vanlig företeelse, när man vill rättfärdiga sig själv.

Aldrig, aldrig mer ska jag genom andras baktaleri  hysa agg till personer —om det inte gäller påhopp på min egen person.   Den mänskliga nauren är knepig - verkligen. 

Man blir aldrig för gammal för att lära.

När jag i min ensamhet stängde balkongdörren och tittade ut över vardagsrummet, med alla blommor och borden dukade med vita dukar och kaffekoppar med vita servetter, tänkte jag—”Om två timmar kommer rummet vara fyllt av nära 20 talet personer, som följer med hem efter tacksägelsen i kyrkan.

Då blir det LIV igen,. Just  nu och just då är allt sådant borta härifrån.  

Gästerna försvann vid 14:00-tiden alla på en gång, förutom de som hjälpte till med disken.  Jag travade runt i huset en stund, sedan tog jag bilen och körde runt.  Ingen behöver mig längre—konstigt känns det.  I flera år har jag levat med en person, som väntat på mig, så fort jag lämnat huset, oroligt  ringt mobilen, när jag dröjt. Egentligen hade jag kunnat kört vart som helst, men jag kikade in en stund på auktionsverket.  Folk tittade på mig där, antagligen för att jag inte kunde sitta still, utan gick runt och tittade på tingen, som fanns till försäljning.

Idag var det två dödsbon.  Vemodigt att se hur människors saker, som hört ihop med deras liv, styckas upp och  splittras upp på många personer och så småningom  blir till pengar, för de uppköpare, som finns där.

Hemkommen  fick  jag två långa samtal från goda vänner.  Förmånligt ändå att så många hör av sig.  Sedan förra söndagen har telefonen ringt i ett.  Nu söndag kväll är den helt tyst.  Jag vet inte om jag är rädd för ensamheten eller tystnaden, kanske för båda. 

Jag har försökt röja en stund.  Delat upp i fyra kartonger: en för Kasta, en för Spara, en för att Ge till Loppis. Hoppas Kasta- kartongen blir mest fylld.

Det här är sådant, som eftertanken säger att jag skulle gjort för länge sedan.

En form av sorgebearbetning.

Det är bråda tider just nu.  Min e-mail håller på att sprängas.  Jag var borta från mailen i tre timmar, under tiden hade det kommit 53 mail.

Ett av mailen i morse gav mig hicka:  Jag fick besked om att våra valsedlar fattades  på två ställen.  Tanken slog mig att då fattas de på alla ställen.  Ett telefonsamtal bekräftade detta.  På mailen rann det in massor av mail om hur vi skulle göra sön. morgon.  Ett förslag var att vi skulle köra ut valsedlar till 43 ställen, sön. morgon.  Det började värka i hjärttrakten.  Lyckligtvis fick jag på underliga vägar tag på ansvarig, som vi köpt tjänsten av.  För var fanns  alla valsedlar?? 

–Det fixar sig , sa han.  Vi kör ut valsedlarna på sön.morgon.  Jag har t.o.m packat ner era!  Vi har inte kört ut dem, för att de inte ska hamna i orätta händer.  

I kväll mår jag inte bra.  Undrade länge vad jag ätit. Sedan mindes jag att jag vaccinerade mig i eftermiddag!

Nu hoppas jag bara att illamåendet går över och det inte blir snöstorm, åska o drivis på söndag!

Glöm inte att rösta på FRIMODIG!!!!

Efter besöket hos maken passerade jag  auktionsverket. -Varför ska det alltid vara auktion på söndagar, när man har så mycket annat att göra?  Jag fick ett infall och gled in där.  Där blev jag sittandes i tre timmar—tiden gick jättefort.  Intressant att se att det skräpet, man har hemma, som man värderat högt inte är värt någonting.

Till kyrkans försäljning i dec. saknade vi några vita tallrikar till en rosa duk, samt 2 st röda dukar.  -Jag ropade in 8 flata o 8 desserttallrikar, samt en bringare och några hemska ölglas för 75 bagare.  En kristalkaraff för 150:- (till mig själv) En låda dukar, helt nya, fick jag för 50 riksdaler, där fanns både röda och blå dukar med servetter.  Detta blir ju billigare än att handla på t.ex. Hemtex, som dukarna kom ifrån.  Så nu är försäljningen till vissa delar räddad.

Sådant här kan jag bara göra när jag är lonely………………