Många undrar hur det är med maken.  Jodå–i em var han på bättringsvägen. Hoppas det håller i sig.

Efter gårdagens trevlig 60-årsfest, sov jag lugnt i natt.   Idag var jag o delade ut valsedlar i närmaste lilla stad.  Jag träffade där en släkting till maken (C:a 83 år). På min fråga om hon skulle dricka kyrkkaffe förs.hemmet, svarade hon: – Nej, jag ska äta middag på xxxx servicehus. –Då följer jag med, svarade jag.

En stund senare, satt jag bänkad vid ett runt bord på denna restaurang.  Det visade sig att där droppade in idel bekanta från kyrkan.  Till slut var vi 12 st som satt där o hade trevligt.

Maken o jag har kört förbi detta servicehus 100:tals ggr. Flera ggr har jag föreslagit att vi ska gå in där o äta middag, eftersom det är för allmänheten och pensionärer har lite rabatt.  Varje gång har han nekat detta.  Svaret har blivit: – Tids nog….

Vid mitt besök hos honom idag berättade jag om mitt nyupptäckta näringsställe och vilka som äter där.  Då ändrade han ton och sa att: -Visst kan vi äta där någon gång.

Där serveras ju näringsrik mat med tonvis av av grönsaker, som diabetiker ska äta.

Trevlig personal och gäster, samt 45:- för denna mat är inte att förakta!!!

Nu när maken ligger inne på sjukhus….. igen,

 ska jag försöka banta …..igen!

Nu börjar kyrkovalet att trappas upp en aning. 

Idag var jag i en församling i Den Stora Staden.  Jag fick ta del av valsedlar för olika partier och frapperades av namnen på vissa partiers listor.  Lilstorna från de borgerliga partierna består av namn på folk, som inte har en a n i n g om vare sig kyrkoval eller kyrka.  Alltså har de svårt att hitta folk—men vill ändå vara med i kyrkovalet. 

Jag gav mina röstsedlar till en kille i kören.  Han känner mig lite o lovade rösta på mig. —…Men kan jag det? sa han  Jag tror att jag står på X lista.   —Men varför står du där?  sa jag  Han svarade, med skammens rodnad:  - Jag visste inte, men de frågade mig.  Sedan fortsatte han: –Är det flera olika färger????   Spelar det någon roll vilken färg man använder???   Tålmodigt svarade jag:–Det är 4 val. 

Likaså hade man från samma parti värvar en liten invandrarflicka, som jag också känner.  Hon sa samma sak: - Jag blev glad när de frågade mig—men vet egntligen ingenting om detta.

Häpnadsväckande!!!!

För er som besöker denna blogg och inte vet: – Vit är till församling, – Blå är till Kyrkofullmäktige,  -Rosa är till Stiftet och Gul är till Kyrkomötet.  Sammanlagt 4 val alltså. 

Varför?  Vit: alla som är mantalskrivna i församlingen får rösta.  Blå: alla i kontraktet får rösta (typ flera kommuner)  Rosa:  alla i storkommunen typ landstinget)  Gul: alla i hela länet får rösta till typ  Riksdagen.   Snurrigt för en del–helt klart för andra.

Skriv gärna frågor på min blogg om du undrar—så ska jag försöka reda ut det.

På VAD ska jag rösta?

FRIMODIG KYRKA  förstås!!!   Vi ställer  enbart upp på 2 nivåer: Gul –Kyrkomöte och Rosa –Stift.   Det finns dock undantag. På vissa orter i landet ställer vi också upp i församling och Kyrkofullmäktige.

www.frimodigkyrka.se

För att fortsätta på ämnet Shop-express.  Ni ska snart få veta vad tänder har med detta att göra.

Idag var jag tvungen att bege mig till den Stora Staden, för ett besök hos en käftkirurg.  Min tandläkare hade hittat något konstigt i vä. överkäke.  Där finns tydligen någon form av infektion.  Därför fick jag för över ett halvår sedan remiss till en riktig operation.  Idag var det min tur för en första undersökning.  Det är ett riktigt äventyr att ta sig till staden för mig nuförtiden, så jag begav mig hemifrån  2 tim före utsatt tid.  Efter en första undersökning där tandläkaren både petade och slog på tänderna, fick jag veta att om en månad, blir det en operation, där han ska gå in i tanden ”Uppifrån”. Han ska bedöva jättemycket, sa han.  Därefter kommer han att skära av tandköttet och via den vägen gå in och joxa till något där.  Sedan kommer han att sy ihop tandköttet igen.  Han sa vidare att när Gud skapade tand 4 ( som det är fråga om ) så somnade han, för det är den värsta tanden, den har nästan inga rötter. ( Han trodde tydligen på Gud)  Yr i huvet vacklade jag ut från mottagningen.   Jag yrade över gatan och stod plötsligt mitt  framför en matvaru affär som kallas NETTO.  Jag kom på att vi behövde en del matvaror hemma, så för att lugna ner mig gick jag in o handlade.  Personalen var mkt vänlig o hjälpsam (det är man inte van vid)  Där var mest studenter o äldre som handlade, så jag började ana ugglor…..Ja, där var billigt—säkert 25% under varorna i min scnnings-affär.  Här fanns dessutom  ingen sacanner så långt ögat kunde se!!!  Jag handlade 2 kassar fulla.  När jag betalat (billigt) så kom jag på att det var lång väg till bilen……….

Undrar vad jag tjänade på att harva mig fram genom stadens centrum till bilen under 25 min?   Hoppas ingen såg mig……..  Det var tungt…… Det blåste……..

—-men käftkirurgen skulle ju ha 4.295:- ( för att plåga mig……..?)

Jag tror inte på att det går fortare att handla med scanner och förstår inte varför dessa  kassor kallas Shop-express kassor.  I ett års tid har jag nu använt mig av detta nya ”snabba” påfund” 

Jag tycker att det är bra att få en överblick på hur mycket man handlat för, när man funderar över ett ”överilat” köp.  Men att tro att det ska gå fortare i snabbköpskassan är grovt misstag.

Nästan varannan gång ja handlar är det någon före mig, som fått ”avstämning” och då får man v ä n t a!  Idag tog det nästan 30 min. att komma igenom.  Det går ju inte att ångra sig och gå till en vanlig kassa om man stoppat in ”pistolen” i facket.

Idag kom rekordet, som jag nämnde ovan.  Vi ska ha ett ” barn”  från USA på blixtvisit här i morgon och några ytterligare syskon till honom.   Maken ville naturligtvis slå på ”stort”.  Därför inhandlade jag mat för c:a ett och ett halvt tusen och var ganska mör när jag kom till kassan.. Bland mina varor låg en del rabattcheckar, varför jag måste infinna mig i en s.k. bemannad kassa.

Kvinnan före mig hade fått s.k. avstämning.  Hon hade c:a 60 olika saket på bandet och hade betalat för allt utom tre små saker.  Hon fick lägga upp alla sina varor 2 ggr på bandet!  Det blev fel båda gångerna. De tre små sakerna hittades inte.  När kassörskan för tredje gången gick igenom hennes varor fick jag ett spinn.  Jag frågade ironiskt en massa saker om att det skulle gå fortare i dessa kassor.  Till slut lät hon mig ”gå före” medan den andra fick vänta.  När jag var färdig hade proceduren tagit nästan 30min.  En granne till mig som gick den vanliga kassan var hemma innan jag ens kommit ut.

När jag rafsade ner mina varor hörde jag att de tre varorna hittats.  Kvinnan fick betala  22:- extra. Det var vad en liten dajm, en tablettask och en lök kostade.

-Är min långa väntan värd detta???!!!!  -Vad har kassörskan i timman??

Igår var en jobbig dag.  Enormt solsken.  Jag hade velat stanna hemma, bada o sola, men är man kyrkopolitiker så är man….

Alltså tog jag på mig strikta kläder, makeade mig och åkte iväg.  Det var en del svåra ärenden som vi i min grupp var ensamma om att försöka få igenom.  Detta kändes aningen frustrerande.  Vi brukar ha långa telefonsamtal s.k.förmöten innan mötena, men en kopp kaffe i cafeet i den stora byggnaden, där stiftet är inhyrt,  brukar vi alltid ta oss, för att tagga ner och finslipa våra argument.

Mötet gck rätt så bra och min grupp nådde s.k. halv seger i våra frågor.  Vi kände oss rätt så nöjda efteråt. 

När jag som jag brukar åkte hem till barnbarnet efteråt, för att verkligen ställa om till något annat, ringde maken occh sa att Skatteverket sökt mig flera ggr.  Det kändes irriterande.  Nu fick jag nya problem att grubbla på—Vad ville de?   Tankarna malde.  Men leken med barnbarnet gjorde att jag glömde det hela för ett tag.  Innan avfärden från den lille gossen skulle jag hämta några biljetter till Akvarellmuseet i min ficka i min svarta nya dräktjacka, som jag trodde låg i bilen.  Där fanns förstås inte jackan.  Jag mindes då, att jag tagit med den in i huset och troligen glömt den i vestibulen.  Det retade mig mest för att den var sprillans ny och jag hade svarta byxor i samma material.    I andanom såg jag mig ringa upp varenda boutiqe i landet för att hitta en likadan.

I morse ringde jag Stiftet och efter letande av den tjänstviliga personalen, hittade de jackan tre trapoor ner i cafeet!!!

Skattemyndighetens tel.samtal gällde att de ville ha mig i Skattenämnden i morgon, vilket jag tycker är intressant—-så länge de inte jagar mig!!

Lättnad!!

Det har kännts i flera dagar, som om den är på väg……..hösten.    

Vi åt surströmming i går kväll.  Efteråt hände det som inte hänt på länge,  för plötsligt skrek någon efter levande ljus. MÖRKRET hade smugit sig på.  Jag hade ingen aning om var ljusen låg, för jag hade inte tänkt på dessa på flera månader.   Ja fick rota fram vad jag hittade i hastigheten.

Nu har det alltså tagit sin början—–denna trista höst, som så småningom ska övergå i kall o tråkig grå o trist vinter.  Vart tog sommaren vägen?………

Utanför mina fönster hör jag nu tjo o tjim, skrik gnissel, rop, dunka, dunka.Så firar grannarna sommarens slut, helt ovetandes om vad som komma skall—-de har kräftskiva.

 

Vad har vi Telia till? Finns Telia???  Överhuvudtaget???

Idag har min dator inte kunnat användas för att komma ut på nätet.  Jag försökte ALLT bl.a. OMSTART.  Till slut var jag tvungen att ringa Telia.  Först ska man beskriva problemet genom att tala ut i tomma intet, sedan ska man ”knappa” sig fram. Jag har mig veterligt ingen ”teliasupport-skiva” som jag kan lägga in i datorn och en massa annat SKRÅP den tröttsamma entoniga röstern frågade om.  JAG VILLE BARA TALA MED EN MÄNNISKA!!!

Efter 29 min blev detta ett faktum Jag gladdes  (under tiden hann jag i o f s  jobba med annat, typ sortera tidninga).  Tösen som svarade i luren verkade trött från början:

Efter att jag beskrivit mitt problem gav hon mig ett antal frågor, som jag inte kunde svara på bl.a:

-Har du inbyggt trådlöst ?    

-  Vad menar du?  Det vet jag inget om–kanske.  (Svärdottern har senare förklarat att jag har detta)

- Det måste jag veta.

- Varför det?   Jag kommer ju inte ut på nätet. Jag har en box jag köpt genom Er för dyra  pengar. Ni lovade dyrt o heligt att jag aldrig mer skulle ha problem att komma ut på nätet. Bortkastade pengar alltså!

- Ja, ja, jag får väl försöka hjälpa dig ändå.  Gå till kontrollpanelen.

-?  

- Har du inte den Ikonen?? 

- Nej.

- Konstigt, det ska du ha.

- Ja, men nu har jag inte det.

- Du kan ju inte besvara mina frågor.  Jag kan inte hjälpa dig.

- Nu har jag väntat över 29 min. och jag KRÄVER din  hjälp. Nu var jag arg, svetten rann av mig.  Jag började få hallucinationer och var på väg att tuppa av av vrede .

-Gå till start.

-?   Jag hittar ff inte kontrollpanelen. Den finns inte där.  Jag vet att den finns, men den måste dölja sig under ngt annat.   Med svetten drypande  hittade jag den under  något annat.

- Gå till Nätverksanslutningar.

- Det finns ingen sådan, däremot nätverks INinställningar.

- Du har virus på din dator.  Du får vända dig till en datorsupport.

- Det är inget virus på min dator!  Du ställer konstiga frågor, som ingen annan ställt förut. Det är inget fel på min dator!

–Klick, tut, tut,….?

Jag stod med en tutande telefonlur i handen.  MÄNNISKAN hade lagt på luren!!

SNÄLLA NÅGON som läser detta!  HJÄLP mig att får kontakt med en MÄNNISKA på Telia.   Eller det kanske bara är SPÖKEN. 

Existerar Telia f.låt Felia bara i andevärlden???

Med  svärdotterns hjälp och lite hokus pokus kom jag in på bredbandet igen!!!

Som jag skrev i förra blogg, så har ett bloggår nu gått till ända.  Det händer mycket under ett år.

Följande kan hända:

Med posten idag kom ett brev, som innehöll en bild på maken flankerad av mig och en annan kvinna. Maken höll sina armar om våra ryggar.  Den andra kvinnans make är fotograf och vissste hur man arrangerar en trevlig bild. För en månad sedan var det jämt ett år sedan vi sågs.   Då var också bilden tagen.  Jag blev inte direkt förvånad över att bilden kom samma dag, som den kvinnliga vännens dödsannons var införd i tidningen.  Jag var ganska  förskräckt, eftersom hon var lika gammal som jag och dött i cancer.  På bilden ser vi  alla glada o förväntansfulla ut, för på kvällen ska vi på en liten fest, därför är vi dessutom trevligt uppklädda.

I tre korta ord sammanfattar maken det som hänt: ”Sorgen är omätlig”…………
För ett år sedan kunde ingen ana att vännen inte skulle finnas med oss längre.  Vi kunde inte heller ana att maken skulle gå igenom  fyra otroligt svåra operationer . ”Han överlevde trots alla odds”  vad de ord läkaren på senaste sjukhuset yttrade till mig. ..

Ibland har många orsaker att  vara tacksam.

Det gäller att ta vara på livets små glädjeämnen.

Den 17 aug 2008, startade jag min blogg.  Det kan man se om man bläddrar till höger i marginalen här.   Om man klickar på augusti 2008, kan man se vilka förväntningar jag hade med bloggen.

Jag missade alltså att jubilera för fyra dagar sedan, därför gör jag det i kväll!!!!!

Har det blivit någon utveckling av mitt skrivande under detta första år?

Inte precis.  Jag lovade att jag snart skulle lägga in bilder och göra lite snyggare lay-out,  men  jag bara bloggar på och har inte hunnit med några finesser ännu…..

I början av sommaren köpte jag en tidning, där det utlovades hjälp med bloggandet.  Det gör det säkert också—-men jag har inte ens hunnit läsa tidningen.

Att ett år har gått så rasande fort, kan man ju meditera över, men vad tjänar det till?Jag märker att jag med tiden blivit lite fräckare och inte så återhållsam, som i början.

Det har varit otroligt givande med alla som orkat vara med i min min blogg så här långt!!! Det är roligt med alla glada tillrop jag fått.  Året har ju inte heller burit på några större glädjeämnen p.g.a makens sjukdom.   Det har varit en hjälp att kunna skriva av sig det som hänt.   Många av er kommenterar ju inte här på bloggen, men ringer o skriver uppmuntrande saker.

Nu vill jag tacka alla Er, framför allt de som följer och kommentrat mina skriverier!  Ni har varit ett stort stöd!!

« Föregående sidaNästa sida »