Í dessa tider är det fantastiskt att ”gamla” vänner hör av sig.
Idag fick jag ett märkligt tel.samtal från en gammal vän vi kan kalla henne X. Genom att samtala med henne har jag under 10 års tid haft väldiga agg mot den kvinna Y som ”tog” hennes man. När ”Y” ibland kom på tal, sa jag alltid –”tänk vad elak hon har varit mot X och tagit X:s man vi kanna lkalla honom Z. Nu är Y och Z skilda
Döm om min häpnad när jag idag fick veta att X och Y, sedan de hamnat i samma situation blivit VÄNNER!!!
Detta är inte den första erfarenhet jag fått i detta ämne. Tyvärr. Dessförinnan är det en man som spritt illasinnade rykten om personer i sin närhet, personer som jag respekterat som han totalt pratade ”ner” Jag ”gick på” detta och ville knappt hälsa på dessa, när jag råkade dem på gatan. Det har nu visat sig att den mannen slog dunster i ögonen på maken och mig.
Detta är förstås en vanlig företeelse, när man vill rättfärdiga sig själv.
Aldrig, aldrig mer ska jag genom andras baktaleri hysa agg till personer —om det inte gäller påhopp på min egen person. Den mänskliga nauren är knepig – verkligen.
Man blir aldrig för gammal för att lära.
september 28, 2009 at 8:57 e m
Det är så lätt att bara se en sida och man vill ju inte tro att folk ljuger för en. Då går man på dörren emellanåt s a s, men hellre en och annan blåtira än att leva i ständig misstänksamhet.
september 28, 2009 at 10:02 e m
Det är på pricken!!! Så sant, som det är s k r i v e t!!!
september 28, 2009 at 10:04 e m
Dessutom har allihop, såväl kvinnor som män samma ”yrke” som vi andra skulle kalla kallelse!!
september 30, 2009 at 1:28 e m
Amen till dina ord, syster!