Nu har fredag blivit lördag.  Jag sitter här o tänker på mina kära kollegor 6 st, som nyss lämnat huset för sista gången. Vi brukar ses hos varandra en g/mån. 

Funderingar går fram o tillbaka—-ska jag kunna ta emot dem i en stor matsal nästa gång?  Ska jag kunna duka lika vackert?  Laga lika god mat etc.  Jag bjöd på glögg med tilltugg,  chevreost på rödbetsbotten med päron och sharon.

Huvudrätten bestod av vinmarinerat oxkött och potatisgratäng. Efterrätten blev pannacotta, med kaffe och bär.

Till kaffet serverade jag en äppeltårta.   Alla verkade nöjda—sa de i alla fall.   Det är roligt att träffas o prata, prata, prata……. Extra roligt är att vi är i samma ålder och har barn o barnbarn i samma ålder.  Alltså har vi pratat bröllop, barna födslar, dop och dagis i flera år nu.

Det trista är när vi kommer in på ordet skola, då blir vi bittra o ledsna när vi får till livs om hur det står till på vår ”gamla” skola idag.   Det är bara bus o elände.  Elever som anmäler lärare och svär åt dem och beter sig. Kort sagt vägrar lyssna på tillsägelser och gör precis som de vill.  I klasserna försvinner den ena eleven efter den andra till privata skolor.  Deras föräldrar vill en bättrer skola för dessa barn.  Det konstiga är att skolledningen inte gör någonting. Handfallenheten är enorm.  Dessutom är rektorerna sällan på skolan.  De sitter i sammanträde……….

Vad ska deta sluta???