Jag skämdes förfärligt, när jag satt hos väninnan. Jag trivdes så fint och blev så ompysslad, med god mat och trevligt rum, med blommig soffa att sova på. Ja, jag hade allt man kan önska sig.
. Trots allt detta kom de förfärliga okontrollerade gäspningarna. Jag hade sovit dåligt natten innan. Jag ville också skylla på klimatomställningen, eftersom jag rest långt. Från kust till inland…. Dessutom hade vi så intressanta och givande samtal att jag inte kunde fatta var gäspningarna egentligen kom ifrån.
Till slut smittade jag väninnan med mina hemska företeelser.
Från barndomen har man ju lärt sig hur oförskämt det är att gäspa i fina människors närhet.
Idag läser jag i en gammal GP att man undersökt gäspningar hos geladabianer, en apsort i Etiopien. Nu är det dokumenterat! Gäspningar SMITTAR! De smittar dock inte hur som helst, utan bara bland individer som står varandra nära!
Då så………!
november 10, 2009 at 4:29 e m
Rara du – en bättre gäst kan ingen ha! Och jag kan gäspa självgående, även om det var gulligt att tänka på det som ett tecken på närhet. Det gör vi om!
november 10, 2009 at 7:21 e m
Ja, tack gärna!
Det kändes konstigt att komma hem till ett öde stort hus—faktiskt. Speciellt som TV:n inte funkar som den ska.
Dessutom fryser jag här!!!!
Fast jag tycker nog din klassificering av mig som gäst är överbetyg!