Snöminne eller Ha Alltid Värdesaker På Dig.

Senast jag minns att vi hade så här mycket snö var för 5/6 år sedan.

Jag hade precis köpt en ny bil. Väninnan ringde och ville att vi efter flera års upphåll nu skulle börja träna längdskidåkning igen. Att för min del åka till fjällen var på den tiden uteslutet.

Vi begav oss iväg till en motionsgård, som hade flera mil spårade.  –”Vi tar din bil sa den ekonomiska väninnan. Den har nya vinterdäck och det kan vara svårt att köra uppför backarna. …

Vi kom fram och möttes av några invandrare på skidor, ganska tunnklädda  för skidfärd. Deras skidor också underliga. Iklädda kjol försökte  kvinnorna åka längd med helt vanliga pjäxor och  helt uttjänta slalomskidor. Vi funderade inte på detta just då. Min väninna sa några uppmuntrande ord till dem, men fick konstiga svar. Det föreföll som ingen av dem förstod svenska. Lika underligt att de hittat denna svårtillgängliga plats. Det var något som inte stämde.  Men vi  funderade inte över detta förrän efteråt.

Glada i hågen gav vi oss ut i motionsspåret.  Vi tog inte maten med oss utan tänkte åka milspåret igen, efter det vi fikat och vilat oss vid bilen.

Spåret var mycket vackert. Jag tog en del fina bilder med min nya kamera. Riktiga jul/vinterbilder.   Vi stannade ofta och söp in den klara luften i våra lungor, samtidigt som lyckan över att slippa resa långa vägar, för denna otroliga upplevelse drog över oss.

När vi slutligen ganska trötta, men glada kom till bilparkeringen, för att nu inta våra välförtjänta mackor, frukt och kaffe, fann vi att rutorna på min nya bil var krossade, samt att maten var borta. 

Min picnicväska var väl inte så dyr precis, mackornas pris försumbart, men men sådan bra väska har jag inte hittat sedan, väldigt praktisk, med fack för kaffekanna och två muggar, samt mackor.  Väninnans stora apelsin (som vi skulle delat) likaså, sörjde hon . …..  Värdet var väl c:a tvåhundra kr.  på allt de stulit.

Snopet var det.  Att tänka på en milstur igen kunde vi inte.  Det var att åka direkt till ett glasmästeri och jag blev 1.500:- fattigare genast. Tur att bilen var försäkrad.  Vägen dit var inte heller rolig då det blåste in i hela bilen. 

Glasmästeriet satte in nya fönster och jag fick vara av med bilen två veckor,  för rutorna var så nya att de inte fanns på lager.  Vid överlämnandet  påstod de sig ha rengjort bilen inuti. När jag sålde den i somras var det dock ff glasbitar kvar på golvet. Trots att även jag dammsugit den ett flertal gånger.

Som sagt bytet blev inte så värdefullt och plånboken var det sista jag ”för säkerhets” tog med och ”byltade” in under jackan innan jag åkte ut i spåret.

Vi åkte aldrig mer till den motionsgården.   Helt säkert aldrig vi två i alla fall, för väninnan dog för ett år sedan.

 

Helgerna är värst

För en stund sedan ringde en präst, vars gudstjänster maken o bevistat en del.  (OBS han erbjöd sig inte komma hem till änkan, vilket var lika bra, för hon höll på att städa–iförd morgonrock) Inte heller fick erbjudande om lunch eller dyl. Detta har jag fått från andra med samma yrke här omkring.   Han undrade var jag höll hus. Han hade inte sett mig sedan begravningen för 1,5 mån sedan!   Han hade ringt hit, sa han och jag hade inte svarat. Han försökte inte på min mobil tydligen.  Han frågade försynt vad jag gör hela dagarna.  (Ett givande samtal alltså)  Jag är inte otacksam–det var snällt att ringa, men tur att vi  inte har  bildtelfon eller så.

Detta ger mig anledning till följande  reflektion: Vad jag gör?  Svar det vet jag inte–men plötsligt är kl 12:30. Då måste jag sätta igång med städning o sortering.   Jag är nog för mycket ute på  mail och bloggar samt    FB.     Kort sagt,  utan min dator skulle världen inte fungera alls.  TV:n är också en sysselsättning. Det märkte jag när den gick sönder.  Men 1000:- fattigare (jag) fungerar den igen.

Jag brukar se på debattprogram—så jag blir upprörd.  TV 8  (di-nyheter) och gamla långfilmer, samt avsluta TV kvällen med Pang i Bygget, för att förstå att det finns större galningar än jag–då sover jag gott!   Jag märker att TV:tittandet blivit mer konstruktivt och  regelbundet. Jag som aldrig såg på TV förr.

Jag blir också (faktiskt) bortbjuden till trevliga människor.  Blir jag inte detta till helgerna, så ser jag  till detta.  I almanackan kollar jag helger när det är tomt och så bjuder jag mig–om ingen annan bjudit förstås.  Så fräck är jag. Inte för att jag menar att jag är så märkvärdigt trevlig, att det finns anledning till detta, men det skingrar tankarna att prata o ha trevligt.

En trevlig helg spenderade jag i mörkaste Småland…..som inte alls var mörk! (Då hade jag dessutom inte bjudit mig själv)   

En helg i december, upptäckte jag tomma rutor. Jag bjöd mig till dottern och till ett evenemang i Stockholm.  Häromdagen damp det ner två inbjudningar till samma helg.  

Denna helg är jag dubbelbokad på 3 ställen—vet ff inte vad jag ska välja.

Varför blir det så?????

Samtidigt vill jag tacka alla här på bloggen, som tänker på mig! och bjuder! Det känns skönt, att inte vara glömd!

Jag lovar bjuda igen när allt kaos är borta!!!

PS–det finns ff tomma helger!!!!!–DS

 

Därför smittar gäspningarna

Jag skämdes förfärligt, när jag satt hos väninnan.  Jag trivdes så fint och blev så ompysslad, med god mat och trevligt rum, med blommig soffa att sova på. Ja, jag hade allt man kan önska sig.

.  Trots allt detta kom de förfärliga okontrollerade gäspningarna.  Jag hade sovit dåligt natten innan. Jag ville också skylla på klimatomställningen, eftersom jag rest långt. Från kust till inland….  Dessutom hade vi så intressanta och givande samtal att jag inte kunde fatta var gäspningarna egentligen kom ifrån.

 Till slut smittade jag väninnan med mina hemska företeelser.

Från barndomen har man ju lärt sig hur oförskämt det är att gäspa i fina människors närhet. 

Idag läser jag i en gammal GP att man undersökt gäspningar hos geladabianer, en apsort i Etiopien. Nu är det dokumenterat!   Gäspningar SMITTAR!   De smittar dock inte hur som helst, utan bara bland individer som står varandra nära!

Då så………!