Evasblogg’s Weblog

Varför går tiden så fort?  Idag har jag suttit i sammanträde, sedan kl 11.  Jag trodde vi skulle vara klara kl 16:45, för att jag  skulle hinna på en middag kl 17:00.  Tiden gick så fort,  att min bedömning av tiden  var  två  timmar senare  än väntat.   Det hade hunnit mörkna ute, så jag var i o f sig lite undrande. 

Vänliga middagsbjudare  väntade en timma extra på mig. (mobiltelefon är en bra uppfinning)   De är dock mycket undrande. —”Hur kan du offra  en hel dag för  sammanträde!!! ”   Kan det vara roligt?!   

Sammanträden är ett roligt och trevligt sätt att umgås.  Om man som idag är flera som sammanträder orsakad av något  man brinner för.  

Ja, det kan faktiskt vara roligt! 

Dessutom tror vi ju på bra resultat i kyrkovalet!!!!

Dessutom sattes all disk in i skåpen av den hjälpsamme.

Kan man bli förgiftad av alla diskmedelskorn, som sitter kvar, på koppar o glas, som klister–eller är det en hälsosam  aromvariant?

Vad sägs om en man, som sällan  hjälper till hemma.  

Han får ett anfall av hjälpsamhet.  Därför sätter han på diskmaskinen, när han fullmatat den.

Men hustrun  har  plockat ur silen och filtret ur diskmaskinen för rengöring!

Hustrun märker ingenting förrän det är för sent och allt är klart,  för hon bloggar!

För en stund sedan bultade det kraftigt på ytterdörren.  Hjärtat for upp i halsgropen.  Jag satt  vid datorn och höll på med viktiga transaktioner inför månadesn utgifter.   Hjärnan var kopplad helt till detta.  Det var väl därför jag blev så rädd.  Utanför dörren stod en stadig flicka, med lite rufsigt yttre.  Hon presenterade sig och förklarade att hon skulle resa till Polen, med skolan.  Auschwitz  kunde hon inte uttala, när hon stakat sig lite kom hon på att det heter koncentrationsläger.  Detta var lättare att uttala.  Hon förklarade att hon slet som ett djur för att kunna resa dit.  Hon gick bakom dörren där hon gömt en låda med ljus och strumpor.   Detta ville hon nu sälja för ändamålet.  När jag sa: — Nej Tack, svarade hon tyket:  – ” Varför inte det då”?     Fortfarande med hjärtat, nu delvis nedanför halsgropen svarade jag (som inte anser att jag behöver argumentera  mina åsikter i fallet)  ”-Nej tack, vi behöver inget sådant just nu. Tack och lycka till! ”   Då gick hon surmulet.

1996 åkte jag till nämnda koncentrationsläger, med elever och lärare.  Vi hade sökt pengar via projekt och fonder, så del elever, som anmält sig och vi lärare behövde inte betala något alls.   Jag sa till flickan att jag tyckte att de skulle söka pengar via kommunen.  Det får man inte sa hon.   Jag hör till dem som anser att om man går i kommunal skola, ska skolresor och liknande inget kosta.  Jag har alltid undrat varför grannar, släktingar och okända  ska vara med och bekosta barnens skolresor.  Kan man inte undervisa om 2:a världskriget utan att åka till Polen,  ska det ingå i undervisningen på något sätt.   Om skolan,  ansvarig lärare eller kommunen  inte har vett på att söka pengar, ska jag inte medverka till bekostandet i alla fall.   Speciellt inte till någon som uppträder som denna okända person gjorde.

När dottern gick i 9:an,  skulle det säljas plastpåsar för skolreseändamålet.  Jag ville inte att hon skulle gå till grannar och via plastpåseförsäljning i realiteten  tigga pengar till skolresa, så jag köpte allihop.  Sedan hade jag plastpåsar i minst tre år.  

Vem tjänar mest på att skolbarn säljer plastpåsar, kakor,  ljus och strumpor?  Inte skolbarnen i alla fall!!

Att dessutom bli så överrumplad av en försäljare bidrar inte till genomtänkta beslut.   Nu kommer jag att hela kvällen ha dåligt samvete för att jag åtminstone inte stack till henne en sedel för ändamålet, samtidigt som jag vet att resan för en del har otroliga upplevelser, medan andra tömmer Polen på cigaretter och sprit, för att dessa saker är otroligt billiga.   Och inte minst det där vi lärare fick göra—-sära på flickor o pojkar på natten.

Maken (som nu piggnat till en aning) och jag  tittade på installationen av Obama i tisdags.  Vi använde oss av CNN för detta ändmål.  Några gånger knäppte vi över till svenska kanaler, men det var absolut inte samma fart och fläkt som det som rapporterades från CNN. Kul!! 

Efter mailväxling, med en god vän i USA fick jag följande kommentar på min fråga hur hon tror att de flesta amerikanarna uppfattar Obama:

– En sann kristen, en trevlig familj, med en intelligent hustru, samt två roliga flickor.  En vanlig familj och inte de familjer som man matas med via TV-serier.  Denna familj är redan en ikon för amerikanarna.

Roligt att höra.  Själv tyckte jag att installationen var välregisserad, samt både gripande och högtidlig….men  väldigt amerikansk….. man tog det naurligt och lugnt när både Obama och juristen kom  av sig.  Detta visade hans mänskliga sida.  Hur viktigt det än är att svära eden rätt.

 Människor,  åtminstone det uppväxande släktet behöver föredömen, ikoner, någon att identifiera sig med. 

Har detta landet liknande ikoner???

Maken har varit mycket sjuk en tid. Han har antagligen influensan, trots vaccination.  Han har hostat, så att han har ont i musklerna.  Igår blev han något bättre, då började han gå ur sängen och ramlade förstås. Detta medför ytterligare värk i mellangärdets revben.  Trots detta gick han ur sängen en andra gång, med samma resultat.  Nu värker det i andra sidan också, varje gång han småhostar eller nyser.  I kg snorpapper har han gömt bakom sängen.  Upptäcker jag när han nu lämnar den.   Det värsta med allt är att han vägrat äta till igår.

Eftersom som jag sitter med i äldreomsorgen, har jag lyckats komma över recept på näringsriktiga ”bomber”  Jag prövade det ni ser nedan.   Jag delar gärna med mig.  Den borde passsa äldre herrar och barn.  Fast vispgrädde till barn kanske inte är någon ”hit”

 Den innehåller:     1 äggula

                                      1 dl fil

                                      1 dl vispgrädde

                                      frysta bär eller färsk frukt c:a 1 dl,  samt lite florsocker.   

Jag blandade allt i en mixer.   Det smakade kallt och härligt.  Detta fick  han i sig.  Jag tyckte att han blev bättre efter detta och har lurat i honom en till idag.  Nu är han uppe.  Ja, han t.om. åt lite av gårdagens smörinbakade fläskfile´ och potatis.

Hoppas han blir frisk (are) snart.   På onsdag ska han till hjärtläkaren, då får vi veta om han tillåts flyga. Om så; så blir nästa sydligare nejder;   Egypten eller något liknande.  Värme o sol inte bara  lockar, det känns nödvändigt.  Där borde han nästan bli frisk.

I morgon ska jag ha gäster. Därför har jag städat hela dagen.

Jag försökte titta en stund på På Spåret och tänkte sedan koppla av med Skavlan.

När jag fick se Göran Persson och Anitra, samt att dessa två med feta pensioner, söker jobb som de  pensionärer de är, Stängde jag av TV:n och fortsatte städa (skura golv)  

Här går tusentals unga välutbildade arbetslösa. Många som överhuvudtaget inte kommer in i arbetslivet, så har dessa personer i kraft av sitt kändisskap,  mage att i den trygghet de har med boende socialt umgänge etc. med berått mod,  vilja ta arbete, som de yngre är i skriande behov av!!  Dessutom få gratisreklam för detta i public service!!  Här höll jag på att svära.  Jag är upprörd och arg.

Samma sak gäller tyvärr, även på andra arbetsplatser, som skola, universitet och högskolor.  Jag vet flera i min närhet, som pensionerats från sina arbetsplatser och i kraft av den arbetsplatsens nätverk, håller på med konsultverksamhet och projekt.  Feta arvoden har de också.  Här har de yngre ingen chans.  Mitt i finanskris och allt!

De rika och väletablerade blir rikare och rikare och mer o mer väletablerade !!! 

Fy skäms!!!

Sedan min väninna dog, före jul har jag inte riktigt kunna ta tag i vissa saker.  Funderingarna har gått hit o dit.  Tidvis röjer jag bland kläder och diverse ting.  Tänker att ingen ska behöva röja i min skit.  

Kom att tänka på en annan gammal väninna, som fick ärva en äldre ogift man,  som testamenterat sitt hus –ej sina tillgångar till henne .  Vilket gjorde oss sura. Men det är en annan historia . Han hade varit bankdirektör.  Någon sade om honom att han gick omkring och släpade på sin egen vikt.  Då förstår ni hur han såg ut.   Väninnans  man, som är en glad och ständig humorist och gillar att skämta om folk, tog på sig uppgiften att åka och röja i villan.

Han hade ju besökt mannen några gånger, men inte varit inne i alla utrymmen.  Gubben trodde väl inte att han skulle dö, när han dog, så allt stod som om han just gått och lagt sig för kvällen.  Det var alltså en hel del att röja.  Väninnans man blev förvånad när han i gubbens arbetsrum drog undan ett draperi och därbakom  hittade en dörr, som han aldrig lagt märke till tidigare.   Han öppnade förstås dörren och klev in i ett för honom okänt utrymme, som visade sig vara ett rum fyllt med porrböcker!!!

 Detta var den tråkige korrekte ogifte  gubbens hemliga rum!!  Det var bevisligen hans hemliga last också. Han reste mycket utomlands i sitt arbete.   Böckerna visade sig också betinga ett högt värde hos antikvariebokhandlare.  Där fanns litteratur från flera länder i Europa–gubben var språkkunnig.

Vilket eftermäle!!! 

Sånt vill man ju inte lämna efter sig—-men det är ingen risk.

Läste idag i dagspressen, recension av Heberleins senaste bok.  Den fick BRA recensioner.  Man tycker att det är BRA av henne att berätta precis som det är. 

Då kan jag känna mig lugn.  Det är djärvt att vilja lämna ut sig själv så som hon gjort.  Det allra bästa med boken, är att andra kan känna igen sig och må bättre.  Det är ny generation av författare, som tidigt  vågar   lämna ut sig och stå för det icke normativa.   I min fega generation,  har  man under alla år levt efter devisen:    – ”Vad ska andra säga”   och där vågar man inte  lämna ut sitt eget, förrän man nästan ska lämna in.  

Jag ska genast skaffa boken, så att jag kan bilda mig en egen uppfattning, samt ”impas” av den ny djärva generationen!!

Ann Heberleins bok presenteras på kultursidorna i SvD idag.  Vad jag menar är att när någon skriver något bra, så visar det sig att personen i fråga är behäftad med NÅGOT.  I detta fall bipolär typ 2.  Jag har googlat på detta och det visar sig att det är detsamma som manodepressiv.

Jag tänker på många ”stora” som varit behäftade med något liknande och blivit  berömda: Strinberg, van Gogh t.ex.

Alltså  -Vad är normalt?   Jag tänker på många många elever, som blivit felbehandlade, eftersom de inte fungerat i ”mallarna”  som gäller för att vara normal.  Dessa har det senare visats sig, vara behäftade med någon bokstavskombination eller något man har ett namn för. Problemet är att många av dessa inte har sjukdomsinsikt.

Om samhället (skolan) varit mer tillåtande mot dessa, hade de säkert kunnat fungera bra.  Jag gick i en skola där man fick vara den man var.  Vi hade en klasskamrat, som alltid kom för sent.  Ibland gick hon innan lektionerna var slut.  Hon fick aldrig anmärkning, som hon fått i andra skolor.   Vissa lärare ignorerade henne när hon kom, andra frågade lite försiktigt var hon varit. Det kunde hon inte svara på.  Senare fick jag veta att ”hon var sådan”   Det hjälpte inte med anmärkning eller strängt tilltal.  Hon kom o gick.  Själv kom jag ofta för sent på morgnarna.  Jag fick inte heller sänkt sedebetyg.  Man förstod mina sena ankomster,  jag var ju så blek, alltså behövde  jag sova…….

Är Heberleins  klara insiktsfulla krönikor nu mindre värda??   Kommer omdömet att vara :—- ”Hon är ju bipolär” – om hennes skrivande.  eller.. Kommer man att tycka att krönikorna t.om. är  m e r  värda?

Måste man vara sjuk, för att våga stå för insiktsfulla  sanningar?  Om det är  så.. ..   –  Vad är det då som är sjukt????