Evasblogg’s Weblog

Jag har kollat att det har varit 15 visningar på gårdagens blogginlägg.

Jag har bara fått en kommentar, skulle vilja att fler hörde av sig! Tack!

Jag vill veta om jag är helt fel ute, med mina tankar.

Har just tittat på Tv-programmet ”Operation Granskning”

Jag är varken chockad eller förvånad över att sådana här sidor finns på nätet.  Man skulle vilja veta lite mer om varför unga människor, pojkar mest vill ta livet av sig. Har de hamnat på sådana här sidor av en slump? Kanske inte, många undomar i tonåren umgås med sådana här tankar. De flesta låter inte tankarna ”sätta bo” i hjärnan, är starka och går vidare. Hos andra ”sätter tankarna bo” och vill inte flytta. Profitörerna vet att det är en vanlig företeelse hos unga människor. Något man kan göra buissnes av.

Min fråga är -Vem tjänar pengar på att sälja dessa piller???  Är det de hjärnorna som förlett Markow?  Killen  föreföll mycket störd.  Han verkade inte förstå vad han ställt till med.

I en tid med total utestängdhet, om du inte lever upp till omgivningens krav, är det lätt att det blir på detta sätt. Samtidigt som jag förskräckes över en sådan människa, som denne Markow, känner jag empati med honom.  -Vad har han haft för liv????  Han verkade inte förstått vad han ställt till.  -Vad händer med honom efter detta program????  Lever han—-vad får han för hjälp???

Dessa frågor svarar inte TV-programmet på.  Kommer man till insikt om hans liv, kanske det kan rädda både honom och andra.  Man bör verkligen ha reda på varifrån pillren kommer. Där finns de verkligt infernaliska hjärnorna! Det är de som ska ställas till svars!!

Allt går ut på att tjäna pengar idag!!!

Tänk att de hittade 10-åringen!!!!

–Man undrar–som gammal skolfux. Hur kunde detta hända???

När jag hade elever i 7:an på utflykt, (lägre klasser som tioåringar har jag aldrig haft) fick var o en alltid ha en klasskompis att se till hela tiden. Jag räknade in dem minst varje halvtimma.  Jag skulle vägrat  gå i naturen ensam med en klass. Helt naturligt en ledare före och och minst en vuxen sist, som samlade ihop klassen, som såg till att alla är med. Det kan gå bra med en förälder.

Friluftsdagar borde förbjudas!  Jag avksyr friluftsdagar, både som lärare och förälder. All mat som ska packas dagen innan! och Vad ska man hitta på.  Väskor, underlägg  o kläder som ska letas efter. –Var hade vi det det senast?  På landet–ja, då ligger det väl där.  Ut o köpa nytt.  Varför ska man gå i naturen med skolan?  Det kan väl familjen göra. Killen tyckte säkert inte heller att det var givande, eftersom han stannade vid myrstacken.  Det är ju skönt för lärarna att komma ut.

Jag kom att tänka på, när jag för c:a 15 år sedan var med en grupp lärare i forna Sovjet. Var vi än befann oss fanns det en man som var bakom oss som en skugga.  I början märktes han inte.  Han satt hela tiden längst bak i bussen. När vi efter ett stopp gick in i bussen räknade han in oss mycket diskret. En gång var vi på GUM, jag som älskar att shoppa kom lite på efterkälken, men tänkte–ut hittar jag ju–jag är ju inget barn och en ” van shoppare”  i många länder. Rätt som det var, upptäckte jag Skuggan bakom mig. Jag studerade honom i vitögat. Han kollade när jag betalade och följde mig på avstånd hela vägen ut.  Under den dryga  veckan  med honom  yttrade han inte ett ord till någon.  Hans uppgift var tydligen att Vara, utan att Synas!  Till slut tyckte vi att det kändes tryggt med honom där—han störde oss ju inte.

Jag undrar vilka uppgifter han hade innan Ryssland blev Ryssland!!?? Man kan bara gissa.  Man skulle kanske  trots allt ta lärdom av detta.  Vad hade hänt om vi ”kommit bort”  Vi kunde ju inte språket…….

När jag skulle resa hem med flyget, hittade jag inte mitt visum.  Någon nämnde Sibirien. Tolken sade till mig i skarp ton.—-”You have to find it!!!! Tankarna i huvudet for hit o dit—några steg till SAS-planet—-så nära——tänk om jag inte kom hem till mina barn!!!  Slutligen fann mina nervösa fingrar visumet ihopknöklat längst ner i handväskan!!!  Puh—-kanske var det farligt i alla fall.– –Jag hörde tolken pusta högt.   Sedan dess har jag blivit en vanare resenär—jag lovar.  Fast ändå hittade jag inte visumet sist jag for från Israel, men det gick ändå.  Jag har ju sagt att jag är slarvig…….   

 Tänk vad ett sådant litet papper betyder—-både i Ryssland o i Israel har de ju dessutom så konstiga bokstäver—eller vad det är…….

Sedan några dagar har jag inte kommit in på min blogg, men plötsligt gick det pga att jag ovane bloggare o dataidiot har trixat i lugn o ro.  Vi installerade ny dator och troligen är detta boven i dramat.  Skrivaren har inte fungerat på en vecka. –”jag  måste köpa en ny,  sa jag till en bekant. Jag har sett en bra på ett av de stora Datavaruhusen”  Hon svarade;- ”men gå hem o testa igen, innan du köper.  Jag trixade hit o dit, till slut  bytte jag bläckpatroner, fast de var nya. Tänka sig!! Skrivaren fungerade!!!  Nu vet jag var jag inte ska köpa bläckpatroner i fortsättningen!!