Ingen plånbok

Man vet aldrig vad som kan hända en helt vanlig dag.

Hastigt o lustigt fick jag idag på mig hyfsade kläder (jag hade duschat) och kastade mig i bilen o körde de 4 milen till stadens centrum. Ett telefonsamtal en  timma före,  påminde mig om ett möte som jag annars hade missat. 

Jag var dock jättehungrig och skulle precis sätta på mat, när telefonsamtalet kom. Jag kastade alla planeringar över bord och körde i ilfart till platsen där mötet skulle äga rum. Jag måste dock få något i krävan innan och kastade mig in på en restaurang och beställde ”dagens”   När jag skulle betala ….fanns det ingen plånbok i väskan!!!!!  Hemsk situation.  Jag mindes plötsligt att den låg kvar på köksbordet hemma.  Att köra de fyra milen tillbaka var inte att tänka på.  Jag kunde alltså inte BETALA MATEN!!!……Med skammens rodnad fick jag lämna tillbaka min tallrik och försvinna……magen skrek efter mat……

På väg ut från restaurangen, med min skrikande mage stötte jag på en gammal vän,  jag inte sett på minst tre år. Jag förklarade min sit. och fick låna en 100:lapp.  JAG KUNDE ÄTA MIG MÄTT FÖRE MÖTET!!!!!

I väskan hittade jag ett kvitto på en kappa jag lämnat till försäljning i en second handaffär före jul.   –  Tänk, om de faktiskt sålt den?

  De hade sålt kappan!!!!! Likviden föll ut genast!

Snabbt  kunde jag återbetala 100-lappen. Dessutom hade jag några till.  Jag slapp gå i stadens centrum utan ett öre på fickan!!!!!

Gamla goda vänner och KLÄDER är inte att förakta!!!!!

 

Nytt År

Mitt ena nyårslöfte är att jag ska börja en datorkurs, så att jag kan blogga bättre, när terminen är slut.

Nu sitter jag här i datasalen. JAG*……har kommit en timma för tidigt.  I stället för att gå en promenad i det snökalla fuktiga vädret sitter jag  här och ska försöka mig på att börja blogga igen.  Jag har ju hållit upp ganska länge, förutom att jag kommit med några korta inlägg då och då.

Just nu undrar jag vart Svenska Kyrkan är på väg…..?

Igår bevistade jag en gudstjänst,  varefter förs. inbjöds till  en julgransplundring. Eftersom jag sällan besöker detta guds hus, var jag inte insatt i  begivenheterna efteråt.  Jag satt undrande över att barnfamiljerna allt eftersom gudstjänsten fortskred ramlade in med buller o bång.  Detta var för mig ganska irriterande.  När jag kom var kyrkan halvfull, när det hela var slut var lokalen helfull.

Prästen svamlade en massa om vatten i sin predikan under det att alla barn sprang omkring som vildar.  Till slut tog jag tag i en skrikande ropande unge. Det skulle jag ju inte gjort, för nu kom mamman, som för övrigt hållit sig i bakgrunden.  Hon gillade inte mig. Hon sa att ungen var ett barn. Det såg jag faktiskt.  Detta ursäktar inte springande, skrikande och ropande i Guds hus—genmälde jag. Resten är historia.

Sedan var det dags för tårta och kakor. Här gällde psalmen ”Ingen hinner fram…….  För dem som regelbunder besöker denna kyrka, fanns slutligen inga sittplatser och tårtorna försvann i raskt tempo.

Barnen hade jätteroligt och mammorna (för papporna lyste med sin frånvaro) fick träffas över en kopp kaffe som de inte behövde betala. Kyrkkaffe med tilltugg var gratis denna dag.   En av de styrande i kyrkorådet ansåg också att det var jättebra med så mycket folk i kyrkan!!! (Det höjer statistiken)

Alla barn fick en godispåse av tomten innan de gick hem, trots att det inte var lördag. 

Slutsats: -Är det kyrkans mål och uppgift att roa barnfamiljerna en annars så trist  söndag fm?

(*  brukar alltid komma sent………

 

Snöminne eller Ha Alltid Värdesaker På Dig.

Senast jag minns att vi hade så här mycket snö var för 5/6 år sedan.

Jag hade precis köpt en ny bil. Väninnan ringde och ville att vi efter flera års upphåll nu skulle börja träna längdskidåkning igen. Att för min del åka till fjällen var på den tiden uteslutet.

Vi begav oss iväg till en motionsgård, som hade flera mil spårade.  –”Vi tar din bil sa den ekonomiska väninnan. Den har nya vinterdäck och det kan vara svårt att köra uppför backarna. …

Vi kom fram och möttes av några invandrare på skidor, ganska tunnklädda  för skidfärd. Deras skidor också underliga. Iklädda kjol försökte  kvinnorna åka längd med helt vanliga pjäxor och  helt uttjänta slalomskidor. Vi funderade inte på detta just då. Min väninna sa några uppmuntrande ord till dem, men fick konstiga svar. Det föreföll som ingen av dem förstod svenska. Lika underligt att de hittat denna svårtillgängliga plats. Det var något som inte stämde.  Men vi  funderade inte över detta förrän efteråt.

Glada i hågen gav vi oss ut i motionsspåret.  Vi tog inte maten med oss utan tänkte åka milspåret igen, efter det vi fikat och vilat oss vid bilen.

Spåret var mycket vackert. Jag tog en del fina bilder med min nya kamera. Riktiga jul/vinterbilder.   Vi stannade ofta och söp in den klara luften i våra lungor, samtidigt som lyckan över att slippa resa långa vägar, för denna otroliga upplevelse drog över oss.

När vi slutligen ganska trötta, men glada kom till bilparkeringen, för att nu inta våra välförtjänta mackor, frukt och kaffe, fann vi att rutorna på min nya bil var krossade, samt att maten var borta. 

Min picnicväska var väl inte så dyr precis, mackornas pris försumbart, men men sådan bra väska har jag inte hittat sedan, väldigt praktisk, med fack för kaffekanna och två muggar, samt mackor.  Väninnans stora apelsin (som vi skulle delat) likaså, sörjde hon . …..  Värdet var väl c:a tvåhundra kr.  på allt de stulit.

Snopet var det.  Att tänka på en milstur igen kunde vi inte.  Det var att åka direkt till ett glasmästeri och jag blev 1.500:- fattigare genast. Tur att bilen var försäkrad.  Vägen dit var inte heller rolig då det blåste in i hela bilen. 

Glasmästeriet satte in nya fönster och jag fick vara av med bilen två veckor,  för rutorna var så nya att de inte fanns på lager.  Vid överlämnandet  påstod de sig ha rengjort bilen inuti. När jag sålde den i somras var det dock ff glasbitar kvar på golvet. Trots att även jag dammsugit den ett flertal gånger.

Som sagt bytet blev inte så värdefullt och plånboken var det sista jag ”för säkerhets” tog med och ”byltade” in under jackan innan jag åkte ut i spåret.

Vi åkte aldrig mer till den motionsgården.   Helt säkert aldrig vi två i alla fall, för väninnan dog för ett år sedan.

 

Lördagssyndrom?

Helgen som gick tillbingade jag till stor del genom  SJ:s försorg.   Jag ville  personligen tacka några vänner, som ställt upp och genomfört begravningen. Detta  passade bra nu i helgen då alla var samlade på ett ställe.

Resan bestämdes sent.  X2000-biljetterna var slut, så jag fick nöja mig med IC–det blev ju en billig biljett i alla fall. Men över 10 timmar på tåg………….

Ung. mitt i den 5 tim. långa resan förstod jag vikten av att inte köpa billiga biljetter.  Plötsligt kom en äckligt lukt och svepte om mig. Vagnen överfölls av vodkadrickande män, som säkert skulle på något manligt lördagsevenemang.  Jag är inte direkt besvärad av fulla människor, men inpyrd röklukt blandad med vodka är inte min melodi…..  Jag tecknade åt tågvärden undrande över att man kunde använda tågsalongen till sådant. —Jag kan inget göra – tecknade hon tillbaka.

Jag beslöt mig då för att gå av i  Arboga och byta till Mälarbanan—det tåget skulle ankomma  Stockholm samtidigt.

Det visade sig var ett nytt modernt tåg, som gled smidigt fram.  Glädjande nog fanns där tågvärdar, som tog sitt jobb på allvar—-nu var klockan såpass långt fram på dagen att  fylledrickandet kulminerat. Lite överallt satt halvsovande, stinkande och en del störande personer som skulle hem.  Den lilla smala bitchiga tågvärdinnan körde i tur o ordning ut alla som störde, innan tåget lämnade perrongen!  Flera protester hördes, men hon svarade kort: – Det är mitt  jobb att hålla ordning på tåget!  En dam bakom mig var alldeles förskräckt och hon tackade länge tågvärdinnan.  (Hon skulle åkt med IC tänkte jag)

Att sitta i flera timmar på spänn, när man försöker  koppla av med böcker o korsord är inget för mig.

Det ska dröja länge innan jag åker med IC en lördag——hoppas jag.

Hemresan?  Jo, den tog tid……… men då var det måndag.

 

Vad gör du hela dagarna?

Konstigt—idag fick jag en ledig dag helt plötsligt, så även i morgon.

Två möten blev inställda med kort varsel.  Lite retligt dock, för jag hade sagt nej till annat trevligt.  Att få tiden att gå är inte svårt.  Tiden att fundera över vad jag ska göra för att få tiden att gå–tar tid.  Just nu funderar jag på att åka till Ullared, att åka in till centrum och försöka ”shang-haja” någon väninna för kaffepaus.  Tyvärr har en rest till Thailand (avundsvärda) en annan till Stockholm, en tredje jobbar.

Jag får väl göra det jag icke vill—

RÖJA!!!

 

Så går en dag än från vår tid……….

Nu har fredag blivit lördag.  Jag sitter här o tänker på mina kära kollegor 6 st, som nyss lämnat huset för sista gången. Vi brukar ses hos varandra en g/mån. 

Funderingar går fram o tillbaka—-ska jag kunna ta emot dem i en stor matsal nästa gång?  Ska jag kunna duka lika vackert?  Laga lika god mat etc.  Jag bjöd på glögg med tilltugg,  chevreost på rödbetsbotten med päron och sharon.

Huvudrätten bestod av vinmarinerat oxkött och potatisgratäng. Efterrätten blev pannacotta, med kaffe och bär.

Till kaffet serverade jag en äppeltårta.   Alla verkade nöjda—sa de i alla fall.   Det är roligt att träffas o prata, prata, prata……. Extra roligt är att vi är i samma ålder och har barn o barnbarn i samma ålder.  Alltså har vi pratat bröllop, barna födslar, dop och dagis i flera år nu.

Det trista är när vi kommer in på ordet skola, då blir vi bittra o ledsna när vi får till livs om hur det står till på vår ”gamla” skola idag.   Det är bara bus o elände.  Elever som anmäler lärare och svär åt dem och beter sig. Kort sagt vägrar lyssna på tillsägelser och gör precis som de vill.  I klasserna försvinner den ena eleven efter den andra till privata skolor.  Deras föräldrar vill en bättrer skola för dessa barn.  Det konstiga är att skolledningen inte gör någonting. Handfallenheten är enorm.  Dessutom är rektorerna sällan på skolan.  De sitter i sammanträde……….

Vad ska deta sluta???

 

Helgerna är värst

För en stund sedan ringde en präst, vars gudstjänster maken o bevistat en del.  (OBS han erbjöd sig inte komma hem till änkan, vilket var lika bra, för hon höll på att städa–iförd morgonrock) Inte heller fick erbjudande om lunch eller dyl. Detta har jag fått från andra med samma yrke här omkring.   Han undrade var jag höll hus. Han hade inte sett mig sedan begravningen för 1,5 mån sedan!   Han hade ringt hit, sa han och jag hade inte svarat. Han försökte inte på min mobil tydligen.  Han frågade försynt vad jag gör hela dagarna.  (Ett givande samtal alltså)  Jag är inte otacksam–det var snällt att ringa, men tur att vi  inte har  bildtelfon eller så.

Detta ger mig anledning till följande  reflektion: Vad jag gör?  Svar det vet jag inte–men plötsligt är kl 12:30. Då måste jag sätta igång med städning o sortering.   Jag är nog för mycket ute på  mail och bloggar samt    FB.     Kort sagt,  utan min dator skulle världen inte fungera alls.  TV:n är också en sysselsättning. Det märkte jag när den gick sönder.  Men 1000:- fattigare (jag) fungerar den igen.

Jag brukar se på debattprogram—så jag blir upprörd.  TV 8  (di-nyheter) och gamla långfilmer, samt avsluta TV kvällen med Pang i Bygget, för att förstå att det finns större galningar än jag–då sover jag gott!   Jag märker att TV:tittandet blivit mer konstruktivt och  regelbundet. Jag som aldrig såg på TV förr.

Jag blir också (faktiskt) bortbjuden till trevliga människor.  Blir jag inte detta till helgerna, så ser jag  till detta.  I almanackan kollar jag helger när det är tomt och så bjuder jag mig–om ingen annan bjudit förstås.  Så fräck är jag. Inte för att jag menar att jag är så märkvärdigt trevlig, att det finns anledning till detta, men det skingrar tankarna att prata o ha trevligt.

En trevlig helg spenderade jag i mörkaste Småland…..som inte alls var mörk! (Då hade jag dessutom inte bjudit mig själv)   

En helg i december, upptäckte jag tomma rutor. Jag bjöd mig till dottern och till ett evenemang i Stockholm.  Häromdagen damp det ner två inbjudningar till samma helg.  

Denna helg är jag dubbelbokad på 3 ställen—vet ff inte vad jag ska välja.

Varför blir det så?????

Samtidigt vill jag tacka alla här på bloggen, som tänker på mig! och bjuder! Det känns skönt, att inte vara glömd!

Jag lovar bjuda igen när allt kaos är borta!!!

PS–det finns ff tomma helger!!!!!–DS

 

Fiskafänge

En känd präst o därtill kyrkoplitiker, blev anmäld till sin biskop av två fiskargummor i KM.  Han hade använt grova ord.  Ärendet är under utredning, så jag vet inte hur det slutar.  Till prästens fördel kan sägas att han inte slagit någon av dem, ej heller våldfört sig på dem.

Undrar vad de säger nu?  Deras partibroder i KM  och därtill storpolitiker i en kommun utanför Stockholm  tvingades igår lämna den borgerliga politiken pga  att han haft gruppsex med unga flickor. Åtminstonme en av dem  hade han dessutom betalat 1.500:-!  Detta var första nyhet på Rapport.

Reportens fråga till en annan politiker i kommunen var: – Hur känner HAN sig nu?   Frågan borde väl varit: – Hur känner flickan sig? 

Jesus hade ganska dömande ord om sådant beteende:  Den som förför en av dessa mina minsta…….

Tillåter fiskargummorna att denne torsk  finns  med i deras stim?

Man kan inte låta bli att tänka–skrattar bäst som skrattar sist—-Mitt i allt detta:  Grova ord inte att rekommendera, men i detta sammanhang blir de en fjärt!

 

Därför smittar gäspningarna

Jag skämdes förfärligt, när jag satt hos väninnan.  Jag trivdes så fint och blev så ompysslad, med god mat och trevligt rum, med blommig soffa att sova på. Ja, jag hade allt man kan önska sig.

.  Trots allt detta kom de förfärliga okontrollerade gäspningarna.  Jag hade sovit dåligt natten innan. Jag ville också skylla på klimatomställningen, eftersom jag rest långt. Från kust till inland….  Dessutom hade vi så intressanta och givande samtal att jag inte kunde fatta var gäspningarna egentligen kom ifrån.

 Till slut smittade jag väninnan med mina hemska företeelser.

Från barndomen har man ju lärt sig hur oförskämt det är att gäspa i fina människors närhet. 

Idag läser jag i en gammal GP att man undersökt gäspningar hos geladabianer, en apsort i Etiopien. Nu är det dokumenterat!   Gäspningar SMITTAR!   De smittar dock inte hur som helst, utan bara bland individer som står varandra nära!

Då så………!

 

Agg

Í dessa tider är det fantastiskt att ”gamla” vänner hör av sig.

Idag fick jag ett märkligt tel.samtal från en gammal vän vi kan kalla henne X.  Genom att samtala med henne har jag under 10 års tid haft väldiga agg mot den kvinna Y som ”tog” hennes man.  När ”Y” ibland kom på tal, sa jag alltid –”tänk vad elak hon har varit mot X och tagit X:s man vi kanna lkalla honom Z.  Nu är Y och Z skilda

Döm om min häpnad när jag idag fick veta att X och Y, sedan de hamnat i samma situation  blivit VÄNNER!!!  

 Detta är  inte den första erfarenhet jag fått i detta ämne. Tyvärr.  Dessförinnan är det en man som spritt illasinnade rykten om personer  i sin närhet, personer som jag respekterat  som han totalt pratade ”ner”  Jag  ”gick på” detta och  ville  knappt  hälsa på dessa, när jag råkade dem på gatan.  Det har nu visat sig att den mannen slog dunster i ögonen på maken och mig. 

Detta är förstås en vanlig företeelse, när man vill rättfärdiga sig själv.

Aldrig, aldrig mer ska jag genom andras baktaleri  hysa agg till personer —om det inte gäller påhopp på min egen person.   Den mänskliga nauren är knepig – verkligen. 

Man blir aldrig för gammal för att lära.